GAL OCH TAN kommer från engelskan där GAL står för orden Green-Alternative-Libertarian (grön-alternativ-libertariansk) medan TAN står för Traditional-Authoritarian-Nationalist (traditionell-auktoritär-nationalistisk).

I tider av bland annat ökad migration till Europa, större intresse för miljöfrågor och ökad nationalism betraktas GAL-TAN-dimensionen av många som en mer modern och relevant förklaring till dagens politiska konflikter än den klassiska höger-vänster-skalan.

Med GAL-TAN får man även med andra ideologiska dimensioner som vänster-höger-skalan missar, dimensioner som går tvärs över partibeteckningar. En vänsterpartist och en centerpartist kan hitta varandra i frågan om fri invandring, även om de kan ha motsatta ståndpunkter när det kommer till den ekonomiska politiken.

I dagsläget är konflikterna inom GAL-TAN ständigt med i debatten även om vi sällan skriver ut dessa akronymer. Diskussioner om ”svenska värderingar” eller om brottslighet och straff är tydliga exempel på detta.

Men hur relevant är den indelningen inför det svenska riksdagsvalet?

Förmodligen inte så mycket. GAL-TAN är överskattad.

ÄNDA SEDAN statsminister Stefan Löfven hastigt vände i frågan då han gick från att ”mitt Europa bygger inte murar” till att genomföra en strängare flyktingpolitik har vi nått en ”point-of-no-return”.

Nu tävlar flera politiker om att vara de som mest bryr sig om integrationspolitiken, oavsett om det är en hjärtefråga eller inte.

Moderaternas partiledare Ulf Kristersson och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) har pratat om värdet av ”svenska värderingar” och till och med finansminister Magdalena Andersson (S) har uppmanat flyktingar att söka sig till andra länder än Sverige för bättre integrationsmöjligheter.

Annons

Med sådana förutsättningar verkar det redan vara klart: Det finns ingen aktiv GAL-TAN-konflikt längre. TAN har redan vunnit. För den här gången.

För att Sverige efter årets riksdagsval ska få en "GAL-regering" krävs det att Socialdemokraternas vänsterfalang eller Moderaternas nyliberala falang tar över rodret inom S respektive M innan september (vilket verkar osannolikt) och bildar regering med främst GAL-partier. Av Sveriges riksdagspartier är det C, L, MP och V som räknas som mestadels ”GAL”.

Att det händer verkar inte troligt.

DET AMERIKANSKA och det franska presidentvalet med Trump kontra Clinton och Macron kontra Le Pen har gett intrycket av att det går att dela in nästan alla politiker i GAL-TAN - två tydliga, motsatta och jämna alternativ.

För Sveriges del stämmer det inte. Kanske mest för att det inte går att jämföra hela partier med presidentkandidater.

Däremot beskriver GAL-TAN väldigt bra splittringen inom partierna och varför flera av dem har eller har haft problem med sin trovärdighet.

M och S blev särskilt lidande av detta tills partierna bestämde sig för att satsa på TAN. Detta har gått speciellt bra för M som efter ett partiledarbyte lyckades övertyga väljarna om att partiet nu har tagit ställning.

För gräsrötterna inom S har det däremot varit lite svårare att acceptera den strängare flyktingpolitiken. Men sämst har det ändå gått för MP som har förlorat sin trovärdighet efter mer än tre år i regeringsställning. Att vara en GAL och föra TAN-politik har sitt pris.

Bäst har det i trovärdighetsfrågan gått för C och SD som båda har stått stadigt på varsin ände av GAL-TAN.

Men medan GAL-TAN har satt dagordningen för vilka frågor som diskuteras och vad som bör göras - som till exempel att satsa på polisen - är det i slutändan en höger-vänster-fråga hur man vill fördela resurserna och utveckla verksamheterna i fråga.

Skattepolitiken kommer man aldrig undan.