JAG AVSKYR fyrverkerier. Ja, det är sant. Det hela har egentligen en väldigt enkel förklaring: jag hatar fyrverkerier för att fyrverkerier älskar mig. Och då handlar det inte om rosor och frukost på sängen-kärlek, utan om en explosionsartad, flammande kärlek som bränner både kläder, hår och nyårskänslor. Svårt att hänga med? Okej, jag tar det från början.

NYÅRSAFTON 1999. Hela släkten hade samlats för att fira in det nya året, och för att tillsammans få beskåda millenniebuggen som skulle slå ut allt vad datorer, gameboys och väckarklockor hette (seriöst, hur pantade var folk under förra millenniet egentligen?).

Efter att maten lagt sig som ett duntäcke i magen och en fåtöljsovande pappa hade väckts till liv igen, gav vi oss ut i nyårsnatten. Nu skulle det skjutas raketer!

Ungarna och farmor placerades på ett behörigt avstånd av ungefär fem meter från avfyrningsplatsen, medan den fantastiska nyårsbombtårtan dukades upp i snön. Swisch-bom! Första skottet for vackert rakt upp mot månen – samtidigt som den välte tårtan.

Bom-bang! När det andra skottet for rakt in i den alldeles för nya bilen rusade en av släktens alla män in och sparkade på tårtan för att skydda egendomen. Och som i slow motion – jag minns det som i går – såg vi tårtan med sina 48 kvarvarande skott vridas mot oss.

Annons

Bom-bom-bang! Mamma brann, farmor brann, minsta kusinen brann, jag brann. Som ett mirakel var det ingen som fick allvarliga skador, men min snygga, gröna dunjacka smälte som en glass i solen.

MEN, TÄNKER NI säkert nu, en olycka för 17 år sedan kan väl inte precis vara skäl för ett fyrverkerihat? Infoga nyårsafton nummer två.

Det här är lite senare, kanske 2004. Scenen är gatan utanför ett iskallt hus i Hults centrum, och skådespelarna är sex tonåringar, däribland jag i nyköpt, varm vinterjacka. Uppspelta och ivriga kunde vi inte vänta ända till tolvslaget för att fyra av de nyinköpta smällarna. Allt gick hur bra som helst, ända tills någon packade upp tigerraketerna.

ALLA VUXNA som någon gång köpt dessa smådjävlar till era barn och tänkt ”de här är ju säkra” kan ju slänga er i väggen. För i händerna på tre tonårspojkar blev de små raketerna snabbt minibazookas som skulle riktas mot varandra. Först att ge sig förlorar.

Och tjuuuiit-pang! så hamnade den ena raketen i luvan på den nyinköpta vinterjackan, och lilla oskyldiga jag, som ju aldrig gjort en fluga förnär, stod än en gång i lågor.

SÅ JA, jag hatar fyrverkerier. Och ännu mer avskyr jag tanken på att det finns vuxna som köper raketer till sina barn (vilket förresten är olagligt). Eller kanske ännu värre; personer som anser att det är okej att dricka en, två, tio glas med alkohol innan nyårsbomben ska tändas på.

JAG VILL INTE vara en party-pooper, men ta det lugnt i kväll. Och bränn inte pengarna på livsfarliga, och ärligt talat ganska fjuttiga, raketer när det finns gratis och betydligt maffigare fyrverkerier på Stora torget.

Gott nytt år, och må ni uppleva många fler.