— Som konstnär vill jag söka och utforska. Inte bara göra det som publiken vill ha. Jag har fått ta skit för min konst, men ”Kör på din egen linje”, säger jag till mig själv. ”En dag får du skörda”.

Fakta: Christian Immonen

Född: 1962

Bor: I Värnamo

Familj: Fru och två döttrar. Ett barnbarn

Yrke: Bildkonstnär, skulptö..

Fakta: Christian Immonen

Född: 1962

Bor: I Värnamo

Familj: Fru och två döttrar. Ett barnbarn

Yrke: Bildkonstnär, skulptör, filmare och fotograf. Arbetar mest med blandteknik i foto, måleri, skulptur och installationer.

Separatutställningar: Bland annat på Jönköpings läns museum och på Smålands konstarkiv.

Christian Immonen är konstnären som både i sin konst och i samhällsdebatten vågar sticka ut hakan.

Nu träffar vi honom i ateljén på Västermogatan i Värnamo. På den här adressen bodde han redan som nyfödd. Fastigheten köptes av hans morfars far och här bodde sedan också hans morfar Gigge Blomberg, som var en profil i Värnamo. Så småningom kom även Christian Immonen tillbaka hit för att flytta in med sin familj.

På andra sidan gatan låg, när Christian Immonen växte upp, en färghandel med varor som lockade den unge pojken.

— Jag köpte ett nybörjarset med oljefärger och satte igång att måla. Snart var jag stamkund där, berättar han.

Men från början drömde Christian Immonen, som i ungdomen var en skicklig fotbolls- och ishockeyspelare, om en helt annan karriär.

— Jag var talangen som skulle bli proffs.

— Proffs blev jag inte, men jag tränade sex dagar i veckan med påföljd att skolresultaten blev lidande. Jag gick om, sökte senare på Komvux och började läsa marknadsföring. Jag ville arbeta med reklam och började söka jobb.

Och det var just då den avgörande repliken fälldes. Den som var en av de livets tillfälligheter som plötsligt kan förändra en människas liv.

— Jag sökte jobb och visade en reklamman mina prover. ”Men detta är inte reklam, det är konst”, sa han då. Först blev jag förbannad för att jag inte fick jobbet, men sedan tänkte jag att ”Okey, det är nog detta jag ska syssla med”.

Så blev det – även om det inte alltid har varit alldeles lätt för den självlärde konstnären Christian Immonen att nå ut med sin konst och sitt budskap. Glöden och det djupa engagemanget finns där, men inte alltid förståelsen utifrån. Dock har han aldrig tvekat att ställa sig i snålblåsten.

— Man har fått skit och kritik för det man gjort. Man får utstå mycket och jag har verkligen fått känna på vad det innebär att man inte blir profet i sin egen stad. Men jag är inte nöjd med att vara som alla andra. Jag måste arbeta med hjärtat, uttrycka mig på mitt eget sätt. Inte ge upp.

Det icke kuvade självförtroendet har han med sig från åren inom idrotten.

— Där fick man kritik minst en gång i veckan, men jag bet ihop och tänkte: "Nästa gång ska jag visa er”. Kritiken blev istället nästan en drivkraft.

Annons

I ateljén står målningar på rad. Som många konstnärer målar han mer än han säljer.

— Ibland flyter det på, ibland är det jobbigt. Min fru har fått dra ett tungt lass. Själv får jag inkomster bland annat av att jag också filmar på föreläsningar och event.

Just filmen är ett av uttrycken för denne experimenterande konstnärs flerspråkighet i konsten. Jag går in på Youtube och kollar på några av hans egna filmer där.

Som de med titeln ”Bla-Bla”. Först är det prästen (en förklädd Immonen) som står i kyrkans kor och salvelsefullt babblar sitt bla-bla, sedan politikern i FN:s talarstol, därefter nyhetsuppläsaren och hans intervjupersoner. Bla-Bla, Bla-Bla, Bla-Bla.

Budskapet är solklart och isande. Alla pratar helt enkelt skit – och under tiden kan världen gå under.

De teckningar Christian Immonen numera lägger ut på Facebook är ett annat av hans många uttryckssätt. Här har de större filosofiska verken bytts ut mot snabba streckteckningar med udd även där, men också humor.

— Jag vill testa de nya medierna, ge mig in i den digitala världen. Här når jag dessutom så många fler än vad man gör på en utställning.

— Både det digitala och det fysiska behövs. Det är viktigt att fråga sig hur vi konstnärer ska förhålla oss till allt detta nya. Och vad händer med hantverket i denna ohejdbara utveckling?

I en av hans uppmärksammade filmer – ”Puls” som har visats i både Indien och nu i Los Angeles – ser vi en stad i ruiner. Det kan vara Värnamo. En av de svenska städer där vi lever i inbillad trygghet och utan att speciellt reflektera över vad som händer ute i övriga världen.

Filmen förflyttar sig i tiden. Hur ser staden ut år 2062? Är den kanske sönderbombad? Tittar vi noga så ser vi också en clown på ett tak. Det är konstnären själv – hundra år gammal och trött av allt han sett.

Christian Immonen har vi genom åren setts på många Länssalonger på Jönköpings läns museum och även i år är han – bland 98 sökande – en av de endast 16 utvalda.

Staden är ett motiv som återkommer även här. Christian Immonen frågar betraktaren: Vad döljer sig under ytan? Vad är det för krafter som styr? Finns de extrema åsikterna och uttrycken även i detta till synes stilla och fridfulla landskap?

Christian Immonen känns igen bland annat på sina målade ”kubskulpturer” i rummet. Kanske är det barndomens intensiva legobyggande som tagit sig nya konstnärliga uttryck?

Men är hans bilder abstrakta eller figurativa? Det frågar han sig själv.

— Bilderna väljer man inte, säger han. De kommer till en, men i olika uttryck. Du kan inte värja dig mot den skapande lusten. Även om det ibland innebär att du måste ta emot både spott och spe.