Inne i Filmbyn Smålands röda byggnad pågår något som kan liknas vid en tomteverkstad. Golvlister spikas fast i kulisser som visar doktorns besöksrum ur filmen ”Emil i Lönneberga”. Det skrapas gamla tapeter från väggar som ska kläs med papp och målas som Pippis Långstrumps kök. I mitten av den stora svarta salen står stockar uppresta. Ronja Rövardotters hem och borg håller på att skapas.

I veckan påbörjade dekormålare, snickare, och ljusdesigners uppbyggnaden av studiomiljöer från Astrid Lindgrens klassiska barnfilmer.

— Allt som vi har planerat under två års tid tar form på fler dimensioner än pappret, säger Ingmarie Halling, utställningsdesigner.

Halling förklarar att mycket av materialet till scenografierna är återanvänt och att de maffiga stockarna som nu bildar Mattisborg kommer från platsen där Filmbyn Smålands hus nu står.

Hur filminspelning går till

Miljöerna är ritade av scenografen Bengt Fröderberg, tillsammans med honom och Anna Söderberg, som är scenografiansvarig på plats, har Ingmarie Halling en tydlig vision för sitt arbete.

— Vårt mål är att kunna berätta för besökaren hur man gjorde film i allmänhet och Astrids filmer i synnerhet på 1960- och 70-talet, vad man använde för teknik och hur man byggde miljöer och hur de såg ut. Att göra film i dag och på 1970-talet är exakt samma sak, det är bara tekniken och produktionen som förändrats. Men själva förfarandet är precis samma, berättar Halling.

Bakom kulisserna

Annons

Den 17 juni öppnar dörrarna till utställningen för allmänheten. Då kommer besökaren att kunna kliva in i och bakom de olika miljöerna. Bland annat kommer man få se hur man i filmens värld gjorde regn som slår mot en fönsterruta och andra knep som finns på baksidan av scenografierna där kamerans lins inte visar.

— Jag vill att man ska kunna gå omkring och säga "aha", säger Halling.

Genom att visa tips och trix som filmskapare har använt sig av hoppas utställningsdesignern inspirera besökarna att själva börja filma.

— Man kan göra en film med en iphone och ett redigeringsprogram som man kan ladda hem från nätet, det är inte krångligare än så. Jag vill väcka tankar och idéer på hur man kan göra, säger Halling.

Besökaren kommer lägga märke till den skillnad som ändå finns mellan dagens och 1970-talets filminspelningar. I huset kommer det att finnas en interaktiv avdelning där man bland annat ska kunna testa på att själv filma, klippa, lägga ljud och vara med i 3D-film.

Klassiska filmer

Ingmarie Halling tror att människor i alla åldrar kommer att känna igen sig i de klassiska miljöerna ur Astrid Lindgrens filmer, filmer som för många ligger varmt om hjärtat, så även för Ingmarie Halling.

— Astrid skapade utifrån sitt hjärta och med lusten att berätta en historia.

Halling har jobbat med film sedan 1970-talet, men någon filmatisering av Astrid Lindgrens berättelser har hon aldrig varit inblandad i.

— Jag önskar så att jag hade fått vara med på Saltkråkan. Det är min favorit, säger Halling.