Jag har färdats på den natursköna turistvägen mellan Gränna och Omberg och står nu i koret i det som en gång var Alvastra klosterkyrka. Från klosterträdgården sprider sig en doft av vildros och lavendel. Humlor surrar och över kyrkan, som sedan länge har himlen som tak, seglar vita bomullstussmoln. De mäktiga lindarna på norra sidan lär vara flera hundra år gamla.

Besöksmål

Alvastra klosterruin

Vid Omberget i Ödeshögs kommun

Alvastra kloster grundades 1143 som det först..

Besöksmål

Alvastra klosterruin

Vid Omberget i Ödeshögs kommun

Alvastra kloster grundades 1143 som det första cisterciensklostret i Norden. Det upphörde i samband med reformationen på 1530-talet. Begravda här är bland andra kungar ur Sverkersätten och heliga Birgittas make Ulf Gudmarsson från Ulvåsa.

Olshammarsgården

Olshammar, Askersunds kommun

Heliga Birgittas make Ulf Gudmarsson ägde Olshammargården på 1300-talet. Gården var också födelsehem för författaren och Nobelpristagaren Verner von Heidenstam. Vid gården ligger Birgittakyrkan som döpt efter Heliga Birgitta.

Det gamla klostret, så vackert mitt i sitt förfall, och dess nästan 900-åriga historia väcker min fantasi – för plötsligt tycker jag mig se en kvinna liksom uppstigen direkt ur ruinerna. Hon bär en grå fotsid dräkt. På hjässan har hon ett svart dok med vit krona och fem rundlar som symboliserar bloddropparna i Kristi törnekrans.

Kvinnan är heliga Birgitta. För över 650 år sedan levde hon och maken Ulf Gudmarsson i detta kloster. Nu vilar maken under en väldig gravhäll i en egen klosterlänga intill kyrkan. Själv har Birgitta, tänker jag mig, börjat förbereda sin pilgrimsresa till det heliga landet.

Olshammargården

På Olshammar några mil längre upp vid Vättern föddes författaren Verner von Heidenstam. Gården bär på många minnen av heliga Birgitta som under en tid själv bodde där. De många historierna om frun på Olshammar blev utgångspunkten för Heidenstams fantasier när han 1901 skrev sin berömda bok ”Heliga Birgittas pilgrimsfärd”.

Det är just en vacker utgåva av denna bok om Birgitta som har fört mig till Alvastra klosterruin. Jag vandrar kring bland valv, gångar och klosterlängor och förstummas av denna byggnadskonst utförd på 1100-talet av franska mästare tillsammans med bygdens folk. Hur bar de sig åt för att transportera och lyfta de stora, tunga kalkstensblocken och hur kunde de av dessa väldiga stenklossar skapa något så vackert, så värdigt och, fortfarande, så mäktigt som detta?

Annons

Reslektyr

Verner von Heidenstam: ”Heliga Birgittas pilgrimsfärd”. Albert Bonniers förlag, 1901.

Reslektyr

Verner von Heidenstam: ”Heliga Birgittas pilgrimsfärd”. Albert Bonniers förlag, 1901.

Jag ser i fantasin Birgitta och munkarna samlade till läsning och meditation. Jag ser dem också i den prunkande klosterträdgården med sina örter, bär och blomster, även i verkstugan där de syr vallfärdskåpor och i refektoriet där de intill vigvattenskärl och altare intar sina enkla måltider. Efter ett besök i abbotens egen lilla kammare och i det som var kök följer jag i tanken till sist munkarna in i det spartanskt utrustade sovhuset där klockan klämtar till ottesång redan fyra på morgonen.

Besökte prinsen

Men nu tycker jag mig i fantasin även se Verner von Heidenstams gängliga gestalt när han så ofta vandrade omkring här i Alvastras ruiner. På 1920-talet deltog han i de arkeologiska utgrävningarna här, och passade säkert samtidigt på att besöka Ellen Key på Strand och målarprinsen Eugen på hans gård i närbelägna Örberga. Påskyndare av Ombergs turisthotell just här på Omberget ovanför klosterruinen var faktiskt just Verner och prinsen.

Vad tänkte då Verner von Heidenstam om Birgitta? Jag har i hans bok ”Heliga Birgittas pilgrimsfärd” strukit under adjektiv som ”högmodig, äresjuk, narrsjuk, hänsynslös, självupptagen och tokig”. Han skriver till exempel hur hon ”kramade glädjen ur makens själ” och hur hon ”liknar en bläckfisk med djävulska ögon”. Han beskriver en kvinna utan nåd, en i klostret ovälkommen som munkarna i Alvastra föraktfullt kallar ”käringen Brita”. August Strindberg hade för övrigt en liknande uppfattning om Birgitta och beskrev henne som ”en tossa full av fjollighet”.

Trots Heidenstams beskrivning av Birgitta som tämligen osympatisk så är det troligt att han i flera avseenden själv identifierade sig med henne. Han – nationalskalden, den blivande nobelpristagaren i litteratur – hade, precis som Birgitta, känslan av att vara en av de utvalda. En högre varelse. I en dedikation i boken om Birgitta skrev han till och med om boken som "ett porträtt av författaren som gumma”.

Kanske är det också därför han trots allt vill föra sin berättelse om Birgitta till ett slags försonat slut. Med orden ”Så somnade hon för alltid, den fruktade och stränga, den ljuvliga och fromma”, avslutar han sin bok.

Klostret förstördes

Själv slår jag ihop boken, köper en glass och några broschyrer i den lilla klosterbutiken och reser tillbaka till Gränna - på samma vägsträckning som har gått mellan Vadstena och Gränna ända sedan 1600-talet.

Men vad hände egentligen med Alvastra kloster efter stängningen i samband med reformationen på 1530-talet? Jo, sten härifrån användes vid byggandet av Vadstena slott och förstörelsen fortsatte på 1570-talet när faktiskt ”vår” greve Per Brahe d.ä. använde material från klostret vid uppförandet av sitt slott Visingsborg på Visingsö.

Om serien

I artikelserien "Litteratursemester" besöker åtta kulturskribenter litterära platser, där för..

Om serien

I artikelserien "Litteratursemester" besöker åtta kulturskribenter litterära platser, där författare har hittat inspiration till romaner och dikter. I den femte delen går Yvonne Teiffel i Verner von Heidensam och heliga Birgittas fotspår.

Tidigare delar:

Sandra Lindén: Astrid Lindgrens Näs

Johanna Andersson: Ellen Keys Strand

Ulla Strängberg: Folke Dahlbergs öar

Maria Friedner: Nässjös småländska mörker

Fakta: Heliga Birgitta

Född 1303 i Finsta, gift med Ulf Gudmarsson, åttabarnsmor. 1349 reser hon till Rom där hon dör..

Fakta: Heliga Birgitta

Född 1303 i Finsta, gift med Ulf Gudmarsson, åttabarnsmor. 1349 reser hon till Rom där hon dör 1373. Hon är begravd i Vadstena klosterkyrka och helgonförklarades 1391. 2003 firades över hela världen 700-årsjubileet av hennes födelse.