Konstnären Katarina Vallby har läst många forskarapporter om djurs beteenden och lever själv nära djuren. Utöver katter och kaniner möter vi i hennes vackra vilda trädgård i Hullaryd också harar och – hyenor.

FAKTA: Katarina Vallbo

Yrke: Konstnär. Arbetar främst med skulptur.

Ålder: 53 år

Bor: I Hullaryd nära Aneby

Brinner fö..

FAKTA: Katarina Vallbo

Yrke: Konstnär. Arbetar främst med skulptur.

Ålder: 53 år

Bor: I Hullaryd nära Aneby

Brinner för: Konsten och djuren

Kuriosa: Lär finnas representerad i president Obamas samlingar

Känslan för djur och det stora intresset för etologi – läran om djurs beteenden – är tydlig i hennes konst. Som på en utställning på Eksjö museum förra året. Den fokuserade i en förtätad installation bland annat på djurs dolda signaler. De som människors sinnen inte har förmågan att uppfatta.

— Varav hjärtat är fullt, därom talar munnen, säger hon om sina djur och om sin önskan att skapa större kunskap om djurs behov och beteenden.

— Nya rön visar att det vi tror är speciellt mänskliga egenskaper kanske inte alls är det, säger hon. Djurs kognitiva förmåga, det vill säga deras sätt att tänka, känna och lära, har underskattats länge. Djur läser av sinnesstämningar bättre än vad människor gör. Jämfört med djuren har vi också ett outvecklat luktsinne. Ta till exempel hundar som kan lukta sig till cancertumörer. I jämförelse med dem är vi dessutom grovt handikappade i naturen.

I hennes hus kan både kaniner och katter ströva fritt. Att stänge inne ett djur i bur är för henne otänkbart. Att värnlösa djur kan bli så fruktansvärt illa behandlade som vi ofta ser och läser om gör henne förtvivlad.

Även hyenan i hennes trädgård kommer för övrigt från utställningen i Eksjö. Hyenan är ett djur vi vanligtvis förknippar med något fult och farligt. En asätare. Men för Katarina är inte heller hyenan bara en driftstyrd varelse utan känslor. Dess hundliknande huvud som sticker upp bland trädgårdens blomster och andra spännande skulpturer får oss onekligen att haja till – och tänka: Vad känner hyenan där den står invid ett falurött småländskt hus bland skira svenska sommarblomster?

Människor och deras historia och relationer inbegrips också i det som Katarina Vallbo brinner för. I ett stort konstprojekt beställt av Sveriges Konstråd om samverkan och integration i Lysekil för några år sedan gjorde hon bland annat hundratals små betongskulturer av människoansikten – alla olika och med olika uttryck.

Ett av dessa ansikten lär i dag finnas i den amerikanske presidenten Barack Obamas samlingar i Vita Huset!

— För att få de boende i ett problemområde att känna sig delaktiga och få kontakt med varandra gjorde jag tre ansikten vardera till samtliga lägenheter i bostadsområdet, berättar Katarina Vallbo. En av de små skulpturerna fick hyresgästen själv behålla, det andra skulle placeras på valfri plats i Lysekil och det tredje fick man skicka vart som helst i världen. Senare fick jag veta att ett hade sänts till president Obama.

Annons

Ett av Katarina Vallbos senaste konstprojekt är skulpturen ”Annas minne”, beställd till Sävsjö sanatoriepark.

— Kvinnan är gjord i naturlig storlek och jag har tänkt mig henne som en av de lungsjuka patienter som en gång vårdades på sanatoriet här. Anna är gjord i två upplagor och står nu i parken och betraktar sig själv.

Det har varit tufft ibland, men i dag kan Katarina Vallbo leva på konsten. Uppdragen droppar in.

— Och kniper det så kan jag alltid åka ut och köra bröd, säger hon med ett skratt. Exmaken driver bageri i huset mitt emot.

Själv bor hon i föräldrarnas sommarstuga som hon för många år sedan övertog och valde som permanent bostad.

— Vi bodde i Umeå och packades varje sommar in i vår gamla Saab v4 och for ända hit ner till Hullaryd. Till huset som på den tiden bara hade utedass och kallvatten. Jag hade flackat runt en hel del och bland annat varit lärling i två år hos en grupp skulptörer i London. Nu ville jag ha ett hem och den här platsen passade bra. Jag behöver utrymme för min verksamhet och jag vill inte störa. För jag hörs när jag lever om med sågar och borrmaskiner.

— Ett sånt här boende har både sina för- och nackdelar. Det goda är att det är gott om utrymme och det är tack vare händigt och hjälpsamt folk runt omkring lätt att få saker gjorda. Dessutom lever jag billigt här. Den enda lyx jag unnar mig är djuren. Nackdelen är att man inte finns i det levande kulturklimatet. Men nätet gör det numera mindre viktigt var man bor. Utbytet med andra konstnärer kan man ha ändå.

Nu sitter vi i husets förstuga bland ovanliga kaktusar och blickar ut över den prunkande trädgården där det växer ovanliga träd med namn som skenkamelia, Kentuckykaffe, gulved, paraplymagnolia, strimlönn och chilensk sydbok.

Hon lever nära djuren och naturen – och sina verk. Hon filar och förbättrar, gör om. Och pratar med sina skulpturer som om de vore levande människor eller djur.

— Men ständigt, ständigt ifrågasätter jag vad jag gör, säger hon. Tycker alltid att det hade gått att göra det bättre. Jag kan inte luta mig tillbaka och nöjt säga: Så bra detta blev!

Nu fortsätter Katarina Vallby med att vidareutveckla projekten kring djur.

— För mig är det här arbetet en fusion mellan mina största intressen i livet – konst samt djurs beteende och värde, säger hon.