Hon sitter vid sin mormors köksbord på Centralgatan och dricker saft och äter bullar. I London har 27-åriga Madelene Pacheco Thewlis ett helt annat liv, ett liv som bara blev.

För två och ett halvt år sen flyttade hon till England med planer på att studera teater och regi. Men en kompis introducerade henne till fastighetsmarknaden och vips jobbade hon på Foxtons, en av landets ledande mäklarfirmor.

— Jag tror inte jag hade nerver för att vara skådespelare, säger hon. Men jag skriver fortfarande för egen del.

Värre än fotbolls-EM

I mäklarbranschen krävs det en annan slags nerver.

— Min enda erfarenhet av försäljning var jultidningar, säger Madelene med ett skratt.

Nu har hon blivit en av företagets toppsäljare. Men efter Brexit har det varit tufft.

— Det var mycket värre än när Sverige åkte ur fotbolls-EM, säger hon. Jag och min kollega satt uppe och följde omröstningen och tänkte bara ”nej, nej, nej".

Dagen efter var det tyst på kontoret. Stämningen var något tryckt eftersom en av arbetskompisarna röstat för att lämna EU medan de andra ville stanna kvar.

I helgen som gick slöt tusentals människor upp i London för att delta i March for Europe, en demonstration mot Brexit-beslutet. Madelene hade också demonstrerat om hon inte jobbat.

— Omröstningen har redan påverkat oss negativt, säger hon. Det är jättemånga köpare som har dragit sig ur.

Svårare att få jobb

Hon är inte orolig över att bli av med jobbet, men nu står det lite stilla. Och hon tror att det blir svårt för svenskar som vill flytta till England att få jobb. Personligen har hon inte upplevt några negativa kommentarer, men säger att det är värre för polacker, italienare och greker.

— Det finns folk som säger åt dem att åka hem, säger hon.

— Man ser inte heller några tiggare längre, säger flickvännen Austra som just kommit in i köket.

Annons

Hon är från Lettland och jobbar på ett kafé mitt emot Madelenes kontor. Det var över ett kaffeköp tjejerna träffades och senare blev ett par. Austra är 25 och ska plugga filosofi i London.

— Men jag är rädd att det blir ännu dyrare att plugga nu, säger hon. En stor del av utbildningen har finansierats av EU-bidrag.

Ändå vill både Madelene och Austra stanna i Storbritanniens huvudstad. Madelene har till och med flyttat med sig sin hund Bellman. Hon delar lägenhet med en arbetskompis från Italien i Crouch end i norra London.

— Jag har inte så mycket fritid, säger hon. Men jag älskar mitt jobb och jobbar gärna över.

Efter att ha tagit studenten från Brinellgymnasiet pluggade hon teater i Stockholm och har ingen utbildning som relaterar till mäklaryrket. Till skillnad från i Sverige ställer engelska arbetsgivare inte samma krav på utbildning. Hon fick en provanställning på sex månader och har nu fast jobb.

— Ja, det är så roligt med besök!

I hallen pratar mormor Sonja Svensson i telefon med hög röst. Sonja säger att hon läst om Brexit men förstår inte riktigt vad det handlar om.

— Många unga är upprörda över att de äldre fick rösta, säger Madelene. Det är ju de ungas framtid och de flesta unga ville stanna i EU.

Hittat sin pappa

Madelene har också ett speciellt band till Storbritannien. Hon är adopterad av svenska föräldrar, men strax innan flytten till England fick hon veta att hennes biologiska pappa är britt. I sommar ska de träffas för första gången.

— Jag har skjutit upp det, säger hon. Det är en stor grej.

Hon har också haft kontakt med sin biologiska mamma i Peru. I samband med Londonflytten bytte hon till de biologiska föräldrarnas efternamn.

— Det kändes som en ny start, säger hon. Och mina adoptivföräldrar tar det bra.

Under sitt Sverigebesök ska hon också hälsa på pappa i Skullaryd. Vad hon saknar med Sverige är främst maten, ”mormors husmanskost".

Hon tycker också att svenskar är öppna och har bra omdöme vad det gäller olika människor.

— Men det verkar som folk här är mera oroliga över Brexit än vad britterna själva är, säger hon.