PÅ MÅNGA håll i länet har luciafirandet varit i den så kallade farozonen.

I Nässjö meddelade man för nästan en månad sedan att årets kommunala lucia skulle ställas in efter sju avhopp från listan med luciakandidater.

Dagen räddas dock av Kulturskolan och elever från Brinellgymnasiet då det blir två luciakonserter i Nässjö kyrka.

I Sävsjö var också beskedet att det inte skulle bli någon lucia. Även där blir det dock en jul- och luciakonsert på Kulturhuset på kvällen.

I Eksjö var det nära att inte bli någon lucia för Svenska kyrkan men i sista minut löstes det.

Det är inte bara i länet som luciafirandet har varit nära att försvinna. Trenden ser likadan ut i många delar av Sverige.

Allt färre ungdomar väljer att vara med i luciatågen och allt färre tidningar anordnar luciatävlingar. Samma sak sker i skolorna.

ATT ANTALET luciafiranden minskar har lett mig till en existentiell kris: För första gången i hela mitt liv ser jag hur en tradition som jag har växt upp med riskerar att försvinna mitt framför ögonen på mig.

Lucia har nämligen kunnat sammanfatta mina olika livsperioder ganska bra.

Förskoleklassen: Min första lucia någonsin. Alla barn fick klä ut sig till vad de ville och alla flickor förutom en kom som lucia. Hon gjorde helt rätt i det för det blev hon som stack ut bland alla andra.

Femman (tror jag): Jag minns inte så mycket av denna mer än att det var en glimmande vintermorgon och vi sjöng i skolans stora matsal där det var varmt och ombonat. Mysfaktorn var hög.

Högstadiet: Då skippade jag lucia eftersom det var töntigt.

Annons

Gymnasiet: Jag skulle inte vara med den här gången heller tills jag ångrade mig i sista sekund. Av någon anledning gick jag även med på att delta i luciaomröstningen. Jag fick faktiskt en röst - min egen. Luciatåget blev riktigt fint och stämningsfullt.

Kommunala lucior var jag inte intresserad av som yngre. Inte för att jag inte tycker att dessa är fina utan mer för att jag har varit för lat för att ta mig till närmaste kyrka/torg i vintermörkret.

Som vuxen har jag börjat uppskatta dessa. Kanske beror det på att jag inte får min årliga dos av lucia via skolan längre, utan måste ta mig till andra platser.

KRITIKEN MOT luciafirandet har ofta varit befogat.

Många anser till exempel att förskolebarn inte ska behöva delta i luciatåg. Jag är benägen att hålla med där.

Barn i den åldern har ingen aning om vad de håller på med. Risken att de blir trötta och irriterade är ganska stor. Risken att de sjunger fel är ännu större.

En annan kritik är att lucia ofta är en skönhets- eller popularitetstävling.

Jag kan hålla med där också. Däremot tycker jag inte att lottning är ett bra alternativ.

Det bästa alternativet är att göra lucia till en sångtävling eller likande, så att det blir en ära att utses till lucia, och inte bara en tillfällighet.

Skönhetstävlingar är förlegade men slumpen är tråkig. Meritokrati är bäst.

Och på tal om det: att byta fokus - från skönhetstävling till sångtävling - är en förutsättning för att traditioner som lucia ska överleva.

De luciatåg som har gått bäst i år är sådana som har varit öppna för förändringar. Som har anpassat sig till ungdomarnas intressen, scheman och önskemål.

Många gillar inte när gamla traditioner förändras men ibland är det nödvändigt.

Annars riskerar hela konceptet att försvinna och min existentiella kris att bli permanent.