Senare tids inhumana indragningar i bland annat LSS har gjort att flera av oss synskadade inte längre kan leva det aktiva och självständiga liv som tidigare varit möjligt. De allra flesta av oss hänvisas idag till ledsagning enligt SoL, som i flera kommuner är belagd med kännbara kostnader och dessutom saknar flexibilitet.

Vi synskadade som har ledsagning enligt SoL får inte längre det antal timmar vi har behov av, vi får heller inte själva bestämma vad timmarna ska användas till.

Vi har tidigare, enligt LSS, haft en flexibel ledsagarservice av god kvalitet vilket har gjort att vi har kunnat vara delaktiga i samhällslivet.

På det digitala området går allt väldigt snabbt. Många synskadade är äldre och har aldrig använt dator eller smart telefon. Vi upplever att våra möjligheter att klara av nödvändiga sysslor i vardagen och hävda oss i samhället kontinuerligt försämras i takt med digitaliseringen. När fler och fler ärenden enbart kan utföras med hjälp av digitala tjänster skapar det därför stora problem i vardagen för oss.

Ett exempel på detta är att bostadsbolag numera infört system för att söka bostäder via Internet utan att erbjuda alternativ. Detta innebär att vi utestängs från bostadsmarknaden.

Ett annat exempel är att det idag krävs ett mobilt bank ID i allt fler sammanhang, något som de flesta av oss inte kan hantera.

Vår självständighet påverkas negativt av denna utveckling och gör att vi synskadade får ett digitalt utanförskap.

Annons

Vår ekonomi är generellt sett sämre än för befolkningen i övrigt. Detta bland annat beroende av låga inkomster och höga levnadskostnader. Arbetslösheten bland oss synskadade är hög och många av oss arbetar deltid för att vardagen över huvud taget ska fungera.

Vi har också kostnader för personliga tjänster bland annat i form av ledsagning och resetjänster.

När vi t ex inte kan köpa biljetter digitalt får vi betala mer för att köpa dessa över telefon. Vi får också ökade kostnader, då vi på grund av bristande tillgänglighet, måste begära månatliga fakturor på papper.

Nu föreslår regeringen, att den handikappersättning som utgjorts av en schablon och som kompenserat för de extra kostnader vi synskadade har på grund av vår funktionsnedsättning, ska tas ifrån oss. Detta skapar en stark oroskänsla då det med stor sannolikhet skulle påverka vår utsatta ekonomiska situation. Vidare skulle det innebära en minskad egenmakt då vi blir tvungna att redovisa alla våra extra kostnader till Försäkringskassan. De som inte kan argumentera för sig kommer då drabbas extra hårt.

Sammantaget har denna negativa utveckling lett till ett ökat utanförskap för oss synskadade. Den har inneburit minskad frihet och ökad kontroll, minskad självständighet och ökat beroende, samt minskat vårt deltagande i samhällslivet.

Många av oss upplever nu en tilltagande isolering och en ökad ohälsa.

Vi förväntar oss nu att ni som politiskt ansvariga vidtar åtgärder för att bryta denna negativa utveckling med ett tilltagande utanförskap för oss synskadade.

Ge oss och inte kommunerna och försäkringskassan makten över våra liv. Det kan ni göra genom att i LSS tillförsäkra oss goda levnadsvillkor och låta oss behålla vår handikappersättning som kompensation för våra förhöjda levnadskostnader.

SRF Jönköpings län

Bert Carlsson, ordförande

Julia Lindahl, ombudsman