På ledarplats hävdar skribenten för denna tidning att stängningen av Ringhals 1 och 2 är en dålig klimataffär och att stängningen leder till att Sverige behöver importera elenergi som genererats från kol och naturgas. Eftersom jag upplever ledaren som vinklad och i vissa delar oseriös är det plats för vissa klarlägganden.

Kärnkraftsreaktorn Ringhals 2 startades den 1 januari 1975 och Ringhals 1 startades den 1 januari 1976. Driftstiden för reaktorerna beräknades till 50 år. Detta innebär att Ringhals 2 skulle ha tagits ur drift vid årsskiftet 2024/2025 och Ringhals 1 skulle ha tagits ur drift vid årsskiftet 2025/2026. Båda reaktorerna har haft driftsproblem. Detta gäller framförallt för Ringhals 2. Under 2011 uppstod en mindre brand i reaktorinneslutningen och reaktorn kunde tas i bruk först ett år senare. Under år 2012 upptäcktes att denna reaktor hade rostskador i bottendelen av reaktorinneslutningen som krävde omfattande renovering. Detta ledde till att reaktorn var ur drift perioden 16 augusti 2014 till 26 november 2016 eller mer än två år och tre månader. De uteblivna intäkterna till följd av dessa avbrott har av Vattenfall beräknats till cirka sex miljarder kronor.

Vid bolagsstämma den 15 oktober 2015 beslutades att Ringhals 2 skulle stängas under 2019 och att Ringhals 1 skulle stängas under 2020. Stängningarna av reaktorerna skulle således ske fem år i förtid. Orsaken till stängningarna var främst kommersiella skäl.

Annons

Skribenten har rätt i att elproduktionen från de två nedlagda kärnkraftverken kommer att ersättas av andra energislag. Man utgår ifrån att all denna energi ska komma från fossila källor och anger att detta leder till ökade utsläpp av växthusgaser på åtta miljoner ton fram till år 2050. Hur tänker man då? Tidigareläggningen av stängningen är ju bara fem år inte 30 år som det är fram till 2050! Även om hela energin från de stängda reaktorerna ersätts av fossil energi blir ökningen av växthusgaser 1,5 miljoner ton under perioden till tidigare planerad stängning!

Skribenten påstår att ”det finns långt ifrån tillräckligt med förnybara energikällor för att täcka upp bortfallet från Ringhals 1 och 2.” Vad har man för belägg för detta påstående? Nu är det ju så lyckligt, för Sveriges del, att omställningen till förnybar energi redan är här! Ringhals 1 och 2 producerar cirka 10 terawattimmar (TWh) per år medan den förnybara energin från vindkraften beräknas öka med över 20 TWh fram till år 2022.

Detta betyder i sin tur att vi sannolikt inte kommer att vara beroende av tysk kolkraft eller dansk naturgas för att trygga vår elförsörjning! Vattenfall har tagit det strategiska beslutet att inte satsa på ny kärnkraft. Beslutet är fattat på kommersiella grunder eftersom det inte är lönsamt med produktion av energi från nya kärnkraftverk. Det finns exempel från Storbritannien och Finland på att produktionskostnaderna för kärnkraft är cirka 1 kr/kWh medan motsvarande kostnad från landbaserad vindkraft är cirka 40 öre/KWh.

Vattenfall är en av aktörerna som har sökt tillstånd för att bygga havsbaserade vindkraftverk i Hanöbukten, det så kallade Taggen-projektet. Berörda kommuner har motsatt sig projektet. Detta har lett till att Vattenfall i stället kommer att göra storsatsning i projektet Kriegers Flak i danska vatten.

Om Sverige i framtiden ska kunna medverka till bra klimataffärer på energiområdet måste alla berörda beslutsfattare vara framsynta i sina klimatbeslut och sluta vara nostalgiker. Kärnkraften är både dyr och smutsig vad gäller produktion av bränslet och hanteringen av avfallet.

Signerat: Humlan, Bodafors