Han suckar medan han packar in i kylskåpet. Den irriterade blicken faller över golvet.

”Det är redan smutsigt!"

Är det? Ja, kanske. Jag har inget märkt.

Det har gått några veckor sedan vi bytte liv med varandra – men det kunde lika gärna ha passerat flera år. Eller en evighet.

I skrämmande takt har vi anpassat oss till och anammat våra nya roller. Han som den uppoffrande hemarbetaren som ser till att kylen är fylld, huset rent och ungarna hela. Jag som den yrkesarbetande som lämnar hemmet lika obekymrat som jag återvänder till det.

När jag vill iväg ett par timmar en kväll är det han som utbrister ”du var ju borta flera kvällar förra veckan, jag orkar inte”. Hur gick det till?

I stunder av självinsikt kan vi skratta åt det. Hur snabbt vi anpassar oss. Och också tänka: vad bra det är. Att vi får förståelse för varandra.

Annons

Det gör att jag lägger ett par minuter på att plocka ur diskmaskinen innan jag åker på morgonen – för jag vet att det är uppskattat att börja hemmadagen med ett undanplockat kök.

Det gör att han lagar middagar som blir över – för han vet att det är tacksamt att få med sig en matlåda i väskan på morgonen.

Att byta perspektiv är viktigt. Att se saker ur någon annans ögon. Först då kan vi förstå.

Tänk om vi vågade göra det lite oftare?

Jag tänker på det när jag gång på gång lyssnar på klippet med syriske Khaled och en småländsk musikensemble (där till råga på allt min svåger råkar medverka) som omfamnats av hundratusentals på nätet.

På nästan flytande svenska sjunger Khaled, som varit i Sverige i sju månader, vers efter vers ur Cornelis ”Jag hade en gång en båt”. När han kommer till ”Det fanns en gång en stad, i parken där lekte barn, så släppte man ner en bomb och staden försvann. Svara mig nu, var är den nu? Jag bara undrar, var är den nu?” går en rysning genom hela ensemblen – och genom mig. Orden, hans ord, betyder plötsligt något annat, för mig.

”Det enda som kan skapa förutsättningar för tolerans och förståelse är mänskliga, kärleksfulla möten över gränserna”, skriver min syster klokt i länken hon delar.

Och nej, det är inte samma sak som att en före detta föräldraledig, nu arbetande mamma, får förståelse för en före detta arbetande, nu föräldraledig pappa – och tvärtom. Inte alls.

Men i all sin stapplighet ger jämförelsen åtminstone en strimma hopp om vad som kan hända när vi vågar se något ur någon annans perspektiv.