I den ena ringhörnan står Donald J Trump (R), en politiskt oskolad fastighetsmogul och före detta realitystjärna. Motarbetad av delar av sitt eget parti har han lyckats bygga upp en trogen väljarskara, en skara som också uttryckt sin misstro för den amerikanska demokratin – något deras presidentkandidat uppmuntrat genom att både kalla media för lögnare och hävda att valet är riggat. Han har även uppmuntrat dem att ta till våld – och vapen – mot oliktänkande.

Trump har portat flera stora amerikanska medier från sina kampanjmöten. Väl ansedda tidningar som The Washington Post, Politico och The Huffington Post är bara några av de som blivit svartlistade av Trump.

Trump har kallat mexikaner för våldtäktsmän, skrutit om att han sexuellt ofredat kvinnor, och hånat personer som lever med psykiska eller fysiska funktionsvariationer. Han har lovat sina väljare att förbjuda muslimer från att komma in i landet (något han senare tagit tillbaka), och i en intervju sagt att muslimer borde ha en utmärkande symbol i sina pass för att visa vilken religion de tillhör. Dessa är bara några av otaliga kontroversiella uttalanden.

För att vara från ett parti som vurmar om den amerikanska konstitutionen – där det första tillägget handlar om religions-, yttrande- och pressfrihet – har den republikanske presidentkandidaten byggt sitt politiska varumärke på att ständigt ifrågasätta det löfte om demokrati som konstitutionen stått för sedan 1787.

Annons

Det kan tyckas märkligt att Trumps stöd inte dalat mot den betydligt mer politiskt erfarne Hillary Clinton (D) under skandalernas gång – eller är det?

I den andre ringhörnan har vi en presidentkandidat vars politik det amerikanska folket redan fått smaka på. Väljarna känner henne som utrikesminister, senator och tidigare first lady. Fram till december 2015 röstades Clinton fram som USA:s mest beundrade kvinna flera gånger.

Men samma väljare har nu också de Clintonska skandalerna i färskt minne, inte minst de omtalade Wikileaks-läckta e-mailen. Mail som visat att Clinton på många sätt gått emot det budskap hon vill förmedla till sina väljare, och som i sin tur nu frågar sig om Clinton verkligen står för det hon säger.

Det är lätt att kritisera Trumps kontroverser, för de är burdusa och avviker från den politiska tradition USA länge följt. Men för att förstå varför Clinton många gånger möter lika hård kritik från de amerikanska väljarna, krävs det att man har förståelse för amerikansk politik och väljartradition. Clinton har också tagit genvägar, men hennes är av annan karaktär. De må vara under all kritik, men det är också så nyanserat att det kräver andra ögon och ord för att kritisera.

Faktum kvarstår att båda kandidaterna har mött ett otroligt motstånd från sina respektive partiers traditionella väljarbaser. Många kallar valet för en pest eller kolera-situation, och lika många anser att valet är självklart. Andra har uttryckt att de önskar att valet handlade mer om sakfrågor, och mindre om skandaler.

Oavsett var man står är det, även här på andra sidan Atlanten, ett val som kommer påverka världens fortsatta gång.