För ett tag sedan hade jag en livlig diskussion med en nära anhörig som hade tröttnat på politikerna, politiken och politikens effekter – eller brist på effekter. ”Nu har jag bestämt mig”, sa hon. ”Jag ska inte rösta i höst”.

Därvid hade det kunnat stanna. Vi får tack och lov göra som vi vill och det är upp till var och en om man vill vara med och påverka, om än aldrig så lite, eller om man vill ge upp och använda sin valfrihet till att avsäga sig den.

”Varför?” kunde jag ändå inte låta bli att fråga. När en människa som under mer än 50 år troget har traskat till valurnorna i september varje valår helt plötsligt har fått nog kräver det en förklaring. Och den visade sig ligga i en insändare i tidningen.

Insändaren hade konstaterat att pensionärer, de har ingen nytta av de beslut politikerna fattar, ingen vill egentligen pensionärerna något väl, och är det någon som mot förmodan utfärdar ett löfte som skulle kunna gynna de äldre efter valet så nog ser de till att svika det tids nog. Ingen idé att rösta, med andra ord.

Mot det ställde jag, som jag tycker, två tunga argument.

För det första: Men alla vi andra då? Dina barn, dina barnbarn, dina vänner, samhället, framtiden? Katten? Är det bara du och din egen välfärd som betyder något? Förstås inte.

För det andra: Något är sällan så dåligt att det inte kan bli sämre, och då måste det väl ändå vara bättre att – om det inte finns något som är riktigt bra – välja det minst dåliga? Jovisst.

Annons

Men ändå, det var fortfarande mest skräp med alla som bestämmer… Orden föll tungt och bittert. All denna ilska, allt detta engagemang och all denna glöd – och i slutändan till ingen nytta alls om man inte går och röstar. För då blir det precis det som de som klagar mest säger att makthavarna ägnar sig åt – bara snack.

På Österängen i Jönköping finns det valdistrikt i länet där valdeltagande var lägst förra valet. Det betyder också att de människor som bor där har den svagaste rösten när det gäller de beslut som fattas – som berör oss alla.

I dag är det ett halvår kvar tills det är dags, gott om tid att sätta sig in i vad politikerna vill. Om vi på Jönköpings-Posten, genom att för en dag göra gemensam sak med våra konkurrenter, kan få bara en enda person att ändra sig och fatta det bästa vapnet vi har för att själva påverka vår framtid – valsedeln den 9 september – då är jag nöjd.

Om min anhöriga ska gå och rösta? Absolut. Det kan ju alltid bli värre.

Kom och prata val och insändare med oss på JP - vi ses på Österängens Centrum under fredagen!

Vad kan du om vår demokrati? Testa dig i vårt quiz!