”Vi vill ha din #metoo-berättelse”. Så står det sedan en månad tillbaka på länsmuseets hemsida.

I helgen planerades den första workshopen. Då skulle deltagarna, kvinnor såväl som män, i grupp ges chansen att berätta om sexuella övergrepp eller trakasserier, fysiska såväl som psykiska, som de upplevt i sin vardag.

Dessutom skulle de få lära sig digital storytelling och spela in en film om sin egen berättelse, anonymt och med bara sin röst i filmen.

Men ingen kom - till Eksjö. Nästa tillfälle blir nu i Värnamo på Gummifabriken, den 4-6 maj.

Varför vill ni göra det här?

– För att museerna har ansvaret att samla in också nutiden. Och det här var en historisk händelse, säger Conchi Gonzalez.

Hon är fotograf och verksamhetsutvecklare på länsmuseet sedan två år tillbaka.

- Det är viktigt framförallt för att med den här metoden har deltagarna total kontroll över sin egen berättelse.

Tusentals vittnesmål

På länsmuseet har man tidigare använt metoden i projektet ”100 år av glömska”, där deltagarna fick bidra till kvinnohistorien med egna filmer. Även då var Conchi Gonzalez med och också under sina 20 år som egenföretagare har hon framgångsrikt använt digital storytelling.

Annons

Sedan #metoo hashtaggen först användes hösten 2017 har tusentals kvinnor skrivit under olika upprop inom olika yrkesgrupper.

Vilka vill ni samla här?

– För oss spelar det absolut ingen roll utan mer allmänt. Vi vill samla in det som händer.

Vad gör ni sedan med materialet?

– Just nu samlar vi det bara som dokumentation. De hamnar i museets databaser, men inte med id-nummer och så, man kan inte koppla det till någon viss person. Det är berättelsen som är viktig.

Hur passar det in i länsmuseets uppdrag att diskutera en pågående process så här?

– Det är jätteviktigt. Vi är inte så vana vid att samla in nutiden, utan mer inriktade på det som har hänt förr. Jag är lite rädd att vi kommer ha för lite information om det som händer nu, i framtiden. Framförallt en information som inte är vinklad. Vi vill ha direktinformation från människor.

Men en #metoo-berättelse, om övergrepp, är ju subjektiv. Minst två är inblandade och här är ena sidan?

– Jag tror att personerna som kommer, kommer att prata mer om saker i vår vardag. Som om skämt som har sexuella anspelningar till exempel.

Svårt hitta på

Det sker ingen "faktakoll", fortsätter Conchi Gonzalez.

– Men att gå en sådan här workshop kräver ganska mycket av en själv, rent känslomässigt. Det är svårt att hitta på något där.

Vilken kompetens har ni att hantera de trauman ni ändå kan komma i kontakt med?

– Jag tror inte att man kommer till en workshop om man har varit med om något svårt som man inte kan hantera eller fortfarande är traumatiserad av. Det skulle inte jag ha gjort.

Skulle det vara så har man kontakt med kvinnojouren att förmedla.

Mycket skuld

På grund av den obefintliga uppslutningen i Eksjö, har länsmuseet nu börjat ringa runt till organisationer för att hitta deltagare.

– Vi har märkt att det finns ett motstånd att berätta sin berättelse om man inte har direkt kontakt med någon av oss, säger Conchi Gonzalez.

Förutom okunskap om vad projektet går ut på tror hon att debattklimatet påverkat.

– Det varit mycket prat. "Räcker det inte med #metoo?", ”det här är inte sanna historier”. Och kvinnor har fått mycket skuld för det media har skrivit och lämnat ut namn. Då kanske man känner sig rädd att hamna i skuld igen.

Blir berörd

Att länsmuseet alls lyfter ämnet, ser Conchi Gonzalez som helt nödvändigt.

– Vi vill inte exploatera något eller ”haka på” något. De som kommer berättar sin egen berättelse. Vi lyfter in det här i vår historia. Vi vill synliggöra det här för framtiden, våra barnbarn, så att de får våra berättelser utan att någon har tolkat dem.

Att inte göra det, för att ämnet är kontroversiellt, vore fel, menar hon.

– När man lyssnar på en sådan här berättelse blir man ganska berörd. De som berättar har känslan kvar i sin kropp, som inte kommer fram i en intervju.

Fotnot: Anmälan till workshopen 4–6 maj på Gummifabriken i Värnamo görs senast 19 april till Conchi Gonzales på länsmuseet.