Alliansen nominerar en talmanskandidat för att Löfven inte varit lydig och avgått självmant. När alliansens kandidat vunnit tar S det som intäkt för att praxis är överspelad och röstar för Vänsterns kandidat till andre vice talman som en sorts hämnd. Sedan blir SD sura för att deras röster på alliansens kandidat inte återgäldades med röster på deras.

Ja, ni hör. Det har ofta talats om ”sandlådenivå” under valrörelsen och efterspelet sedan valnatten och på måndagen nådde vi den. Förutom att det vi såg i riksdagen under måndagen var revirpinkeri av värsta sort inför den stundande regeringsbildningsprocessen var det också djupt ovärdigt.

Riksdagens talman är den främste representanten för Sveriges riksdag och leder arbetet i kammaren. Det är det högsta ämbetet som en person i Sverige kan väljas till. Talmannens rang trumfar statsministerns och högre står endast kungen. I och med den regeringsform som antogs 1974 tog talmannen över flera uppdrag från statschefen och sedan dess är det talmannen som har uppgiften att sondera terrängen hos riksdagspartiernas ledare i processen att få fram en statsministerkandidat som kan släppas igenom av riksdagen. En uppgift som i många andra länder fortfarande åligger statschefen.

Riksdagen utser talmannen. Socialdemokraternas hållning är att talmannen ska representera riksdagens största parti, medan de borgerliga ansett att den ska komma från det största partiet i det block som har majoritet i riksdagen. Det finns ingen regel som slår fast att den ena eller den andra sidan har rätt.

Annons

Under den borgerliga regeringsperioden 1976–82 lät statsminister Thorbjörn Fälldin (C) socialdemokrater släppas fram som talmän. Därför dröjde det till regeringen Bildt 1991–94 innan Sverige fick sin första borgerliga – och kvinnliga – talman, Ingegerd Troedsson (M). Sedan 1982 har praxis varit att talmannen hämtas från det största partiet i riksdagsmajoriteten. Fram till den 24 september 2018.

Processen att utse rikets mest ärofyllda ämbete får inte göras till politiskt spel. Talmannen ska inte ses som en statsministervärvare och processen att välja talman ska inte vara ett förskalv till regeringsförhandlingarna. Det idealiska är att talmannen släpper sina partilojaliteter och inträder i rikets och demokratins tjänst.

För att vi aldrig ska få uppleva en liknande cirkus igen är det angeläget att under denna mandatperiod ta fram ett oantastligt regelverk för hur talman ska utses. En väg är en princip där valresultatet automatiskt visar från vilka partier talmännen kommer att hämtas. Inte praxis utan regel. En annan är att varje parti nominerar en kandidat och riksdagen sedan röstar.

Vad som helst som gör att vi slipper se något liknande igen.