LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, syftar till att människor ska kunna leva ett gott och självständigt liv trots funktionsnedsättning, exempelvis med hjälp av personlig assistans.

LSS - Så funkar det

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade infördes 1994. Lagen ska ge den enski..

LSS - Så funkar det

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade infördes 1994. Lagen ska ge den enskilde möjlighet att leva som andra, trots funktionsnedsättningar.

LSS riktar sig till personer enligt tre olika personkretsar. Till personkrets 1 hör personer med intellektuell funktionsnedsättning, autism eller autismliknande tillstånd. Personkrets 2 omfattar personer med intellektuell funktionsnedsättning efter hjärnskada i vuxen ålder och personkrets 3 är personer med andra stora, varaktiga fysiska och psykiska funktionsnedsättningar som inte beror på normalt åldrande.

LSS handlar inte bara om personlig assistans. Det finns tio olika typer av insatser. Bland annat ledsagarservice, kontaktperson, korttids och dagverksamhet.

Vid mer än 20 timmars vårdbehov kan man få assistansersättning från Försäkringskassan via LASS, Lagen om assistansersättning.

Det finns fem grundläggande behov som berättigar till personlig assistans: hjälp med personlig hygien, måltider, klä av och på sig, kommunicera med andra, annan hjälp som förutsätter ingående kunskap om den funktionshindrade. Uppfyller man grundläggande behov har man rätt att få även andra personliga behov prövade, exempelvis fritidsaktiviteter och hushållsarbete.

Åldersgränsen för att bli beviljad personlig assistans är 65 år. Det finns ingen nedre åldersgräns.

Källor: 1177 Vårdguiden, Socialstyrelsen, Assistanskoll, Sveriges riksdag.

Men kunskapsbristerna kring lagen är stora. Det menar Harald Strand, länsordförande i FUB Stockholm och författare till LSS-skolan, en utbildningsserie i samarbete med facktidningen Föräldrakraft. Han är starkt kritisk till att assistans som tidigare beviljats nu dras in.

— Det blir helt fel, har man en gång gett en person personlig assistans så får man stå för det i även i fortsättningen. Ska man göra prövningar så får man göra det på nya fall, säger han.

Strand kallar indragningarna för övergrepp och menar att det strider mot den kontinuitetsprincip som LSS bygger på.

— Det strider egentligen mot allt i LSS. Du ska veta att du har en insats som inte ska ändras om inte förhållandena förändras för dig personligen. Det vanliga är att man får större behov med åren och inte tvärtom.

Enligt Strand innebär det en försämring av livskvaliteten att hela tiden ha med sig att det stöd du blivit beviljad kan komma att tas bort vid en omprövning.

— Det är knappast förenligt med goda livsvillkor som det står att LSS ska ge.

För barn med funktionsnedsättningar som bor hemma och fortfarande går i skolan, som det huvudsakligen handlar om i de här fallen, så är personlig assistans ett måste anser Strand.

— Om man har ett barn som bor hemma och har de här svårigheterna så måste man ha hjälp. Föräldrarna orkar inte vara både och. Du kan inte kräva att föräldrarna ska gå på knäna för att de ska kunna bo hemma, det är att ta i. Då har man inte förstått hur det är att vara förälder till de här barnen.

Harald Strand menar dock att debatten tenderar att kantra ibland, när personlig assistans ses som den bästa och enda lösningen medan gruppbostad blivit liktydigt med institutionalisering.

Annons

— Gruppboende är ingen institution, eller ska i alla fall inte vara. Jag tycker att det är synd att man skrämmer folk. Det kan vara fantastiskt med gruppbostad, där det finns välutbildad personal och de boende kan göra sina aktiviteter och umgås med varandra. Min son har en väldigt bra gruppbostad.

Strand är kritisk till att det i dag finns två instanser som ansvarar finansieringen av personlig assistans; kommunerna och Försäkringskassan.

— Ansvaret måste ligga på ett och samma ställe annars blir det slagsmål om vilken insats det ska vara och vem som ska betala.

Däremot anser Harald Strand att kommunen bör fortsätta att vara huvudman.

— Det är rimligt precis på samma sätt som kommunen är huvudman för alla andra som bor i kommunen.

Han har sett flera exempel på kommuner som försöker hålla nere kostnaderna genom att införa olika riktlinjer om att begränsa tillgången på personlig assistans.

— Vi har några kommuner i min region där kommunpolitiker skrivit riktlinjer som man egentligen inte får ha, säger Strand som råder föräldrar att överklaga sådana riktlinjer till Inspektionen för vård och omsorg, IVO.

Att det överhuvudtaget diskuteras pengar när det handlar om LSS anser Harald Strand är fel.

— LSS handlar om behov. När man läser LSS står det tydligt att pengar inte ska påverka besluten.

Han menar också att det inte behöver bli så dyrt som man i en del kommuner tror.

— Det finns kommuner som försöker springa ifrån sitt ansvar, men då åker de på det bakvägen istället genom LSS-utjämningssystemet. Det är byggt så att alla kommuner ska betala lika mycket per kommuninvånare för LSS, oavsett vad det gäller eller var man bor. Vissa kommuner får pengar tillbaka och vissa får betala, det är ett ganska rättvist system.

Harald Strand är tveksam till om överklagan till förvaltningsrätten är rätt väg att gå. Han menar att kunskapen kring LSS är för låg.

— I nio fall av tio dömer förvaltningsrätten på kommunens förslag, rättsäkerheten är noll för individen. Tyvärr så har kommunerna upptäckt att de ofta får rätt vilket gör att de gärna driver saken till förvaltningsrätten själva. För egen del skulle jag aldrig gå till förvaltningsrätten, men jag kan ju inte säga vad andra ska göra. Jag tycker det är ett bättre sätt att söka om och försöka påverka politiker och tjänstemän, det är ett mer framkomligt sätt att få rättvisa.

LSS