– Usch, jag är inte ens sminkad, säger Malin som är gift med stjärnkocken Tommy Myllymäki.

Hon anländer hem med shoppingpåse och ett gåtfullt leende, lite som en Jönköpings Greta Garbo. Maken hämtar barnen på dagis, men innan dess har vi en stund för oss själva. ”Kaffe, kaffe, ni vill väl ha kaffe”, säger Malin medan hon kliver över en sjö av skor i foajén.

– Ibland kan det vara bra att vara fru Myllymäki, som nu när hela familjen får åka till Mauritius i elva dagar, funderar hon högt.

Kannan är snabbt på bordet. Malin kastar en kasse tvätt bakom soffan och bänkar sig vid matsalsbordet med utsikt över Vätterstaden. I övrigt är det lite lagom ostädat i hushållet.

– Ibland får vissa områden stå åt sidan, som städning, tvättning och den typen av fix… så särskilt pedant är jag inte, erkänner hon.

Under fem-sex intensiva år var hennes man, den inflyttade matkungen Tommy Myllymäki, Jönköpings affischnamn nummer ett. Han hade startat nya restaurangprojekt, ett efter ett, och var själva symbolen för nybyggarandan i stan. Ett levande bevis på att man kunde flytta hit och växa sig stor på plats. Men så sålde han plötsligt sina skapelser, med restaurang Sjön i spetsen, och försvann.

– Va, bor ni kvar här? Minns att jag fick frågan tre gånger samma dag på Ica, berättar Malin och skrattar.

– Fattar inte varför folk har fått för sig det. Tommy är iväg till Stockholm tre dagar i veckan, men annars sköter han sin business härifrån och har sin matstudio på första husplanet. Jag har ju också mina eventjobb i Jönköping, inreder mycket åt A6.

Annons

För att inte nämna deras tre barn, Nahla, 8, Noomi, 5 och Jack, 2 som rotat sig här och har mormor och morfar i Bankeryd som ”pass-upp”.

– De är mina närmaste vänner, berättar Malin. Jag var tio år när de skildes, då förstod man inte det här med relationer och känslor, jag var övertygad om att de gick isär på grund av att jag och brorsan bråkade så mycket.

– Och jag var ju ett jobbigt barn… tog plats, gjorde allt, var överallt och ingenstans… och jag blev en vild tonåring, herregud! Vi bodde i lägenhet på stan vid Sofiakyrkan och det var nära till allt, det var inga problem att kudda upp under täcket och smita ut. Nej, mamma har mycket upp på mig…

Under tröjärmen sticker några små tatueringar fram, stjärnor som symboliserar barnen. Men på högerhanden sitter fortfarande ungdomens synder kvar i form av ett stort S.

– Jag var punkare ett tag. Hittade mina förebilder i en tysk film om ett gäng barn i tunnelbanan i Bahnhof Zoo. Sen satt jag och en kompis och stack med nålen i flickrummet… men drogade gjorde jag aldrig!

Maken har anlänt hem med de minsta barnen, som snart sitter som små ljus till något tecknat program. Tommy i sin tur har hört vår senaste diskussion och inflikar:

– Hon var vilsen…

Kreatören Malin kan kosta på sig en lugn stund med en kopp kaffe och snack med tidningen.
Foto: Elin Elderud

Men det skulle bli fason på Malin också. Den kreativa ådran hade hon fått i arv från båda föräldrarna, pappa Stig började som träslöjdsmagister, mamma Bodil var inredningsarkitekt. För Malins del skulle det bli lite av allt-i-allo.

– Jag är en stilpolis. Jag har en bra övergripande syn, ser minsta sladd som råkar ligga fel. Det är ett slags medfött helikopterseende. Därför har det blivit att jag jobbat mycket med event. Praktiska reklamuppdrag, dekorer.

Så träffade hon kärleken Tommy. Året var 2005 och hennes liv skulle aldrig bli sig likt igen.

– Det var på Öland och det var en första blinken kind of love. Det var Tommys idé att vi skulle bosätta oss i Jönköping, jag sa 'aldrig i livet'…

Snart hade fästmannen funnit nya affärskompanjoner och fått fart på gamla anrika Svarta Börsen, nu kallat Den Småländska Kolonin. Spira stod på tur, sedan ett grymt ställe på Vätterstranden, Bageriet, samtidigt som han fortsatte etablera sig i Stockholm. Mitt i allt detta fick Tommy Myllymäki representera Sverige i kockarnas inofficiella VM och EM: Bocuse D'Or.

Någonstans i denna uppåtgående spiral fanns Malin.

– Man får träffa fantastiskt intressanta människor, allt är spännande, men omfattningen… den förstod man inte riktigt… att det skulle krävas ett år av minutiösa förberedelser… per tävling.

– Var jag kommer in? Jag är väl hans musa, ett bollplank, vi testar smaker ihop. Men då, när allt snurrade som värst… herregud, man andades Bocuse!

Äventyret slutade i ett silver 2011 och ett brons 2015, plus ett guld i Europa-tävlingen däremellan. Vid det här laget är frun i huset en smula uppjagad…

– Det är en vågskål hela tiden, ge och ta. Jag minns att en kvällstidning var hemma hos mig för en segerintervju efter Tommys EM-guld och jag gick omkring i solbrillor och stortjöt. Första dottern hade varit sex veckor gammal när han tog VM-silvret och nu var nummer två sju veckor. Vilken intervju det var!

– Minns du det, Tommy? ropar Malin.

(Hon får ett muttrande svar från köksregionen. Men allvaret avbryts abrupt när en dusch startar för full spruta i badrummet intill. Föräldrarna rycker ut och får fatt i minstingen).

– Folk undrar säkert hur jag får ihop allt… och jag har ingen nanny (skratt). Det går med mina föräldrar, men också genom hjälp med lämning och hämtningar av klassföräldrar. Sen har jag en stor fördel i att vara egen företagare och styra mina timmar, att kunna arbeta på kvällarna när barnen somnat. Dessutom har jag ett arbete som jag älskar så det känns ju inte riktigt som man jobbar.

Har du varit nära ”väggen” någon gång?

– Ja det har jag varit. Ganska nära två gånger men bara lite och det har gått bra.

– Om du undrar hur vi gör med matlagningen, så är det så att Tommy lagar om han är hemma annars är det jag. Och när jag får bestämma så får de ofta det de vill ha… man har en vision om vegetariskt, sen kommer backflashen… 'ta den där jäkla korven då'. Det är väl Nahla som visat sig vara lite som sin pappa och analyserar… 'lite mer salt här', skrattar Malin och visar med en kokett gest.

Malin Qvänstedt Myllymäki osminkad och till freds med livet.
Foto: Elin Elderud

Vardagen börjar kalla runt omkring oss och Malin tänker nog lite på packningen till morgondagens långsemester.

– Vi hade ett par fruktansvärt tuffa perioder med enorma utmaningar, helsikes för mycket av allt, förhoppningsvis har vi lämnat dessa bakom oss nu. Tommy har fått utstå en hel del bitterhet från min sida… sen tror jag ju inte på att kasta skuld på någon heller. Jag har gjort stora uppoffringar för Tommy, men jag kommer få tillbaks det.

– Vi drömmer om att driva ett fint ställe vid någon sjö tillsammans en vacker dag… restaurang och allting. Tills dess har familjen det gott, och vi trivs jättebra som det är i Jönköping.

Men allra bäst trivs du i solbrillor…

– Jag bär solglasögon året runt oberoende av mood.

Malin Qvänstedt Myllymäki träffade maken Tommy 2005, och hennes liv skulle aldrig bli sig likt igen. ”Det var på Öland och det var en första blinken kind of love”, säger Malin.

Kreatören Malin kan kosta på sig en lugn stund med en kopp kaffe och snack med JP.

Malin Qvänstedt Myllymäki osminkad och till freds med livet.

Profilen: Malin Qvänstedt Myllymäki

Ålder: Född 22 januari 1980.

Familj: Maken Tommy, barnen Nahla, Noomi och Jack.

Intr..

Profilen: Malin Qvänstedt Myllymäki

Ålder: Född 22 januari 1980.

Familj: Maken Tommy, barnen Nahla, Noomi och Jack.

Intressen: Styrketräning, spinning, fem pass i veckan, tränar för maraton i New York i höst. Målet är Iron man i Jönköping innan fyllda 40.

Favoritmat: Asiatisk mat med koriander, chili, fisksås. Buljong med nudlar och kött.

Tittar på: Kan seriefrossa, senast ”Handmaid's tail” och ”Orange is the new black”.

Läser: Inte mycket, ljudbok när jag springer.

Lyssnar på: Lorentz, Guns 'n' Roses.

Motto: ”What goes around… comes around.”