Inte heller tänker jag på ordet feminism, årets mest sökta ord i USA, som mycket väl annars hade kunnat vara med som en summering av året som gick och som förhoppning in i det nya.

Jag vill i stället att vi ska fundera lite kring något de flesta av oss tar för givet, som missbrukas, missförstås och misshandlas men som också definierar oss som människor. Jag tänker på det stora lilla ordet frihet.

För en journalist ligger det nära till hands att prata om det fria ordet, om yttrandefrihet och pressfrihet. Ord som vi tycker är självklara, men få ord har under 2017 använts så slarvigt som just begreppet yttrandefrihet. Det sägs att man inte får prata om vissa saker, inte minst integration, invandring och flyktingpolitik, när man i själva verket knappt pratar om något annat. Det sägs att man inte får säga vad man vill i det här landet, när det i själva verket är precis det man gör – hela tiden. Det bullras om censur när det i stället handlar om ansvarsfull publicistik.

”Nu ska sanningen fram – till varje pris!”

”Häng ut de jävlarna!”

”Jag är den enda som vågar säga som det är!”

Ropen skallar, mobben får näring och rättvisa blir en kollektiv tvångströja istället för respekt för varje individ, för hennes frihet – frihet från förtryck, övergrepp och förtal. Men också frihet att gå emot strömmen, att få säga nej, att få tänka – fritt.

Och vad är sant? Är det sant bara för att någon säger det? Eller för att någon känner det? Lite källkritik och lite eftertanke är på sin plats – inte bara på tidningens redaktion, utan i din och min vardag.

Att vår rätt att fritt uttala oss begränsas blir lätt en självuppfyllande profetia eftersom vi sprattlande tvingas in i en ofrivillig rädsla för att inte kunna bevisa motsatsen, och ett av de tyngsta hundhuvudena bärs av medierna som beskylls för att både mörka och frisera sanningen. Problemet med sanningen, i det postfaktasamhälle vi själva har varit med om att snärja in oss i, är att den har blivit något som inte behöver baseras på faktiska saker. Sanning har blivit något godtyckligt och det fria ordet ganska skamfilat.

Förändring åstadkoms ofta genom successiv påverkan, enligt principen med droppen och stenen. Men det kan också ske över en dag.

Jag har avslutat året med att läsa Margaret Atwoods dystopi A Handmaids Tale, som många nog känner som en hyllad tv-serie. Boken beskriver en värld där kvinnor har förlorat sin frihet för att användas som barnaalstrande ägodelar, och den är oerhört obehaglig på många plan. Rent konkret i till exempel sina beskrivningar av offentliga avrättningar, men också på ett krypande sätt i skildringen av hur auktoritära krafter steg för steg erövrar mark och människor.

Annons

En viktig passus i boken är när alla kvinnor plötsligt blir av med sina egna pengar. Tillgångarna skrivs av myndigheterna helt enkelt över på männen. Bokens huvudperson berättar hur maktfokus i familjen på bara några timmar förskjuts till mannen, inte bara faktiskt utan också mentalt. De var inte längre varandras – hon var hans.

Så snabbt kan förändring ske om inte friheten värnas och försvaras hela tiden.

Under 2017 har det på många sätt inte handlat om frihet utan om frånvaro av frihet. Kvinnor begränsas av sexuella övergrepp. Barn och ungdomar begränsas av hederskulturer. Vi lever i en värld där människor är en handelsvara. Slavhandeln i Libyen är grym och omänsklig, och tog många på sängen under 2017. Människohandeln i Europa med barn, kvinnor och tiggare är inget nytt, men heller inget som avtar. Människors rörelsefrihet begränsas när flera länder i det som vi känner som den fria världen sluter sig. Pressfriheten begränsas i länder som Ungern och Polen där man genom att påverka medierna och deras innehåll försöker styra medborgarnas tankar sakta men målmedvetet. Det kräver stor integritet för att stå emot. Det kräver mod. Och det kräver stöd.

Och det ligger på oss alla att försvara den frihet som inte bara är vår egen.

Det är inte minst viktigt när vi går in i ett år med fria val i Sverige. Val med en oviss utgång, val där kampen om dina tankar kommer att bli hätsk, och attackerna mot din fria åsiktsbildning häftiga och kanske effektiva.

Med välstånd och jämlikhet kommer större frihet, det vet vi. Jämställdhet likaså. Vi har mycket att vara tacksamma för, mycket som det är värt att inte luta sig tillbaka och passivt ta för givet medan andra försöker rasera det. Positioner förflyttas lätt utan att vi märker det, och plötsligt står vi där om vi inte är vaksamma.

”Det är besynnerligt att minnas hur vi tänkte då, som om allt låg inom räckhåll för oss, som om det inte fanns några tillfälligheter, några gränser; som om vi hade frihet att evigt forma och omforma vårt livs ständigt växande försvarsverk.” Citatet kommer från A Handmaids Tale och jag hoppas att jag aldrig behöver citera det på riktigt.

Men, för att inte förfalla enbart i dystopisk dysterhet – 2017 har också inneburit återerövrad frihet. I juni bekräftades det att Johan Gustafsson från Åminne utanför Värnamo hade släppts fri efter nästan sex år i fångenskap i Mali där han hållits fången av Al Qaidas afrikanska gren Aqim. Nu är han utsedd till Årets Smålänning av Sveriges Radio P4.

Några dagar in på det nya året kommer min dotter att lämna boet. 19 år gammal ska hon pröva vingarna utomlands. Hon är fri att resa vart hon vill, fri att göra vad hon vill, fri tänka och säga det hon vill – fri som fågeln.

Det är den friheten vi ska vara rädda om och kämpa för, med föresatsen att den någon gång kommer att omfatta även den arbetslösa pappan från Rumänien, den muslimska kvinnan i Charlotteville och den unga somaliska mannen som flyr genom Nordafrika med hopp om ett bättre liv. Lite i taget, varje dag.

Jag önskar er alla ett gott fritt 2018! Ta hand om er.