Det är isande kallt i maskinhallen i Baggarp, ett par kilometer förbi Hakarps kyrka. När Mårten Liabäck inte är på arbetet på GT Svets i Skillingaryd eller hemma med familjen i Öggestorp, är det här, på svärföräldrarnas gård, han håller till. Som sällskap har han ekbrädor från Skara, uppsågade någon gång på 1800-talet, golvplankor från Vetlanda, lagda 1904, och ett gammalt loggolv från en lagård i Lekeryd. De sistnämnda ska bli ett soffbord.

Profilen: Mårten Liabäck

Ålder: 31 år.

Familj: Sambon Katrine, döttrarna Lily, tre år, och Elsie, tre månader.

..

Profilen: Mårten Liabäck

Ålder: 31 år.

Familj: Sambon Katrine, döttrarna Lily, tre år, och Elsie, tre månader.

Bor: Öggestorp.

Gör: Arbetar heltid som byggnadssmed. Driver det egna företaget Möbler från Liabäck på fritiden.

Intressen: Bilar, att vara med familjen.

Läser: Inredningstidningar.

Lyssnar på: 50- och 60-talsmusik.

Tittar på: Discovery.

Favoritmat: Husmanskost.

Drömmer om: Ett semesterboende i Texas, USA.

— När jag kommer över en bräda kan den bli liggande länge innan jag vet vad jag ska göra med den, säger Mårten.

I många år har han roat sig med att bygga egna möbler av gammalt trä (premiärbygget var en bardisk till den första egna lägenheten) och sedan i våras gör han det också professionellt. Då startade han det egna företaget Möbler från Liabäck och har alltsedan dess fått ta emot kontinuerliga beställningar.

— Tanken är egentligen att jag ska bygga bara på beställning, jag tycker om det unika och platsbyggda. Men samtidigt är det så roligt att hålla på, så jag har en hel del möbler upplagda i min webbshop.

De som inte säljs hamnar inte sällan i det egna hemmet. Där finns inte mycket som Mårten inte byggt.

— Soffbordet har jag gjort, tv-bänken, en bokhylla, matsalsbordet, bänken i hallen, tavelramar, ljushållare…

Rått och rufft

Gemensamt för möblerna han bygger är att de i största möjliga mån skapas av återvunna material: trä och stål. Så har exempelvis ett stort runt matbord som ben fått ett underrede från ett gammalt symaskinsbord. Stommen till ett sidobord består av en avsågad vattentank, en tillknycklad hink utgör grunden för ett annat.

Det är rått och rufft. Mårten Liabäck rider på den industriella vågen, men inser samtidigt att ingen trend varar för evigt. Även om han personligen älskar denna stil och stål som material, kan han tänka sig att övergå helt till trä om så skulle behövas. Fortfarande återvunnet, förstås.

Annons

— Det här med att återvinna kommer bara att bli större och större, folk blir allt mer miljömedvetna. Och det är så mycket charmigare med äldre möbler.

— Min tanke framöver är att kunna skicka med en historia till varje köpare om var brädan i just deras möbel kommer ifrån.

Läste till inredningskonsult

Det var under uppväxten på Sveahäll i Jönköping som Mårtens fascination över det nötta och gamla väcktes. I ett öde hus längs vägen upp mot Axamo dit hans äldre syster tog med honom.

— Jag var nog tio, elva år. Vi åkte upp dit och gick runt och letade efter gamla grejer. Min syster hittade ett rostigt gammalt hänglås som jag fick. Det var där det började.

Därmed inte sagt att det var självklart att den unge Mårten skulle välja en kreativ yrkesbana.

— Mamma tyckte att jag skulle välja ett praktiskt program på gymnasiet. Men jag var så skoltrött och valde det alla andra valde, samhäll.

Efter studenten och lumpen arbetade han flera år på Arla men när han fick en kontorstjänst, tröttnade han. Då var det inte roligt längre. I stället hoppade han på en distansutbildning till inredningskonsult i dansk regi. Ganska snart insåg han dock att också det innebar för lite kreativt arbete med händerna och sadlade om igen. Hoppade på en vuxenutbildning till svetsare, fick praktik på GT Svets och blev kvar. När han i våras fick erbjudande om att visa upp sina möbler på Bomässan i Vetlanda, bestämde han sig för att göra om sin hobby till företag.

Drömmen är att kunna bli möbelsnickare på heltid.

— Jag skulle gärna rikta in mig mot restaurangbranschen. Tänk att få göra ett bord för 20 personer, det vore häftigt!

Men som det är nu jobbar du heltid som svetsare och har familj - hur ofta hinner du vara här i maskinhallen?

— Det blir på kvällar och helger. Och så försöker jag föra intresset vidare till barnen. Min äldsta dotter tycker det är jätteroligt att vara med här. Hon får en brädbit, en pensel och en burk med vatten och är nöjd!