FÖRRA VECKAN skrev tidningen att Smålands Musik och Teater, Smot, gör ett kraftigare underskott än beräknat.

Enligt höstens senaste prognos skulle underskottet ligga på runt 1,6 miljoner kronor men nu ligger beräkningarna på mellan fem och sju miljoner minus.

Underskottet ska bero på felkalkyler i samband med föreställningarna av Les Misérables på kulturhuset Spira i Jönköping.

Bland annat ska kostnaderna för teknik, ljus och ljud liksom för boende för personal utifrån ha blivit högre än väntat. De totala kostnaderna för det sistnämnda ligger runt 570 000 kronor.

DET SOM gör det hela sorligare är att Les Misérables blev en så kallad publiksuccé med biljettintäkter på fem miljoner kronor.

Just av den anledningen blir Smots chef Per-Ola Nilssons kommentarer i en intervju med Jönköpings-Posten (15/12) smått bisarra.

"Om jag vore politiker skulle jag vilja ha en garanti för att ni klarar av en ny musikal ekonomiskt", säger journalisten Kerstin Arwidsson till Nilsson.

Nilssons svar blev då: "Det kan man aldrig ge eftersom det hänger på om den blir en publiksuccé eller inte."

Men vänta lite nu. Uppenbarligen finns det inga garantier när det går bra för en föreställning heller, för det var ju det som hände med Les Misérables.

Nilsson missar att det är kostnadsbiten som går att påverka ekonomiskt. Man anpassar kostnaderna till vad man tror kommer att bli lägstanivån på intäktssidan.

Om jag nästa månad inte vet om jag kommer att tjäna 5 000, 10 000 eller 20 000 kronor anpassar jag mina kostnader till det värsta tänkbara scenariot, vilket är 5 000 kronor.

Annons

I Smots fall blev intäkterna till och med det bästa tänkbara scenariot med slutsålda biljetter. Att det ändå blev förluster visar hur oansvarigt ekonomin har hanterats.

Tänk om biljetterna inte hade sålt slut. Hur stora förluster hade vi kunnat räkna med då?

PER-OLA NILSSON försöker ursäkta underskottet genom att säga att teatersalongen i Spira är för liten (och inte kan ta in mer publik) och att "Jönköping har ett orättvist läge" eftersom större städer som Stockholm har fördelen av att artisterna kan bo hemma hos sig själva och så vidare.

Men det här är inga nya uppgifter. Det här är konstant fakta som man ska förhålla sig till när man planerar för en föreställning.

Det värsta är ändå att Per-Ola Nilsson redan visste om från början att Les Misérables inte skulle gå ihop ekonomiskt.

På frågan om ifall Smot gör budgetuppföljningar och larmar politiker om att kostnaderna drar iväg svarar Nilsson att "Vi har inte riktigt de rutinerna och politikerna går inte in i varje detalj. Vår kalkyl bygger på att hela året ska gå ihop. Nu gör vi musikaler samtidigt som vi lär oss."

Rutiner. Alltid det ordet när något går snett.

Men nej, det behövs inga "rutiner". Det enda som krävs är lite sunt förnuft för att larma när det krisar.

NU ÄR DET dags för ANA-nämndens (nämnden för arbetsmarknad, näringsliv och attraktivitet) politiker i regionen att ställa krav och dessutom stränga sådana.

Det ska inte vara acceptabelt med ett underskott på mellan fem och sju miljoner trots slutsålda biljetter.

Utgångspunkten ska vara att Smots föreställningar ska vara egenfinansierade.

Kapa kostnader, höj biljettpriser. Gör fler uppföljningar. Köp det som kommer att behövas i det långa loppet istället för att hyra. Jobba mer med sponsorer.

Politikerna måste också själva ha bättre koll.

Det får räcka med att betrakta skattebetalarna som pengamaskiner som ställer upp i vått och torrt, frivilligt eller ofrivilligt. Regionens invånare ska inte tas för givna.

Per-Ola Nilsson säger till tidningen att Smot gör musikaler samtidigt som "de lär sig". Det är bra att de är pigga på att lära sig mer.

Bästa sättet för Nilsson att lära sig jättemycket är om han får en riktigt stram budget framöver.