Vi börjar med det positiva.

Nyförvärvet Reginald Johnson såg lite förvirrad ut i försvarsspelet och försökte göra lite väl mycket på egen hand offensivt under sina första spelminuter.

Men han lärde sig snabbt.

Och när de där nervösa inledande minuterna var avklarade kunde samtliga närvarande i sporthallen konstatera att det här är ett riktigt bra nyförvärv. Så bra att Norrköping – och alla framtida motståndare till Nässjö basket – redan nu lär hålla ögonen på honom inför framtida säsonger.

Så bra var han. Det fanns ett intensivt försvarsspel i honom och han visade en enorm explosivitet på den offensiva planhalvan.

Det enda man kan sakna var kylan i de riktigt avgörande lägena – men det tror jag har mycket att göra med de skillnader som finns mellan amerikansk och europeisk basket. Så även det kommer bli bättre så småningom.

Att en spelare kommer in i laget så här mitt under säsongen känns fräscht och kanske till och med var helt nödvändigt för att försöka behålla det intresset som finns kring Nässjö Basket.

Okej, publiksiffrorna är fortfarande helt okej och 1 027 mot Norrköping går inte att klaga på – men snittet har gått nedåt den här säsongen och är klubbens sämsta så här långt under åren i högstaligan.

Och jag har full förståelse att delar av publiken väljer att stanna hemma.

Att gå på basketmatch är fortfarande kul och inramningen kring Nässjös hemmamatcher är bra. Men på något sätt har det helt och hållet kommit att handla om show nu. En underhållning för stunden, om ni så vill. Som ett spontant biobesök.

Annons

Du har inte bestämt vilken film du ska se och skapar därför inga vidare förväntningar som de där timmarna sedan ska leva upp till.

En ointressant serietabell har tagit bort så mycket av det där intressanta förhands- och eftersnacket. Nu går man på basket, har kul i nära två timmar och går sedan hem och bryr sig inte så mycket mer om hur det gick eller vad som händer framöver.

Ingenting av det är Nässjö Baskets fel. Ointresset beror snarare på serieupplägget där det olyckligtvis bara blev nio lag som kom till spel den här säsongen, vilket jag varit inne på i tidigare krönikor.

Luleå ångar på i toppen och därefter är det lyckligtvis ganska jämnt ner till sjunde plats där Nässjö finns. Men där under har Malbas och Umeå redan lyckats bli frånåkta vilket gör att sju av seriens nio lag redan nu kan börja blicka fram mot slutspel. Då ska det nämnas att det återstår 19 omgångar av Basketligan.

Dessutom – på tal om Malbas och Umeå – så möttes just de lagen under fredagen. Umeå vann och känslan är att även de kan börja ladda för slutspel så småningom – trots bara två segrar på tolv matcher.

Så här är det och inte en enda person kan tycka att det ger en positiv bild av basketen. Samtidigt är det bara gilla läget, förstås. Spelare måste bortse från den ointressanta tabellen och försöka träna och slita på som att varje match gällde allt.

Men för de som ska titta på är läget förstås annorlunda. Jag menar, hur bra historia hade till exempel Sagan om ringen varit om Frodo och hans vänner hade haft en färdigkrattad väg att gå på fram till Mordor? Inte speciellt intressant väl?

Nej, nu får vi hoppas att tiden fram till ett slutspel – med matcher som verkligen gäller något – går fort.

Då har dessutom Reginald Johnson hunnit spela 20 ”träningsmatcher” för Nässjö Basket och utvecklats till lagets bäste spelare.