Göran och Mari-Anne vill också framföra ett tack till Värnamo Nyheter som publicerat ett tänt ljus varje dag i tidningen.

- Vi vill verkligen tacka för det, säger Göran Gustafsson.

– Ljuset var hoppet och nu har vi hissat flaggan istället. Den ska sitta uppe hela sommaren. Flaggan är en symbol för frihet, glädje och korset, säger Mari-Anne Gustafsson.

Hela Åminne samhälle flaggade när Johan Gustafsson frigavs.

– Det var så fantastiskt att komma hem till detta.

Vad känner ni idag?

– Det är en så stor lättnad, säger Mari-Anne och liksom strålar.

De har under alla åren när sonen var fången fått berätta och prata med journalister. Men det har varit en press att hela tiden tänka på vilka budskap de gav och att de inte skulle skada Johans situation.

– Men det är så skönt nu att vi kan prata fritt utan att tänka på vad vi säger, säger Mari-Anne.

Pappa Göran tycker att det för en gångs skulle känns roligt att prata med media.

De ställer tålmodigt upp för alla efter presskonferensen och får gång på gång berätta hur det var att återse sonen på Arlanda sonen efter de nästan sex åren i fångenskap,

– Jag kommer nästan inte ihåg vad vi sa då., säger Göran Gustafsson och ser fortfarande rörd ut.

De har haft sin starka tro som gett kraft under alla åren och alla dagarna då de grubblat över hur sonen har haft det.

Annons

– Varje morgon har vi bett en morgonbön och lagt Johans öde i Guds händer, säger Göran Gustafsson.

De menar att det är tron som har burit dem under åren och har även hämtat styrka i den lokala bönegruppen i Åminne som bildades för att hämta kraft tillsammans under Johans fångenskap.

När sonen Johan kom hem tillbringade hela familjen den första veckan på hemlig ort.

– Vi hade hyrt rum på Kaggeholms folkhögskola där vi fick rå om varandra en hel vecka ostört. Det var så skönt, säger Göran Gustafsson.

Sedan fick Johan Gustafsson träffa sina syskonbarn där några av dem hade fötts under hans fångenskap.

- Vi har berättat om honom för dem och försök att hålla liv i deras minnen av honom, säger Mari-Anne.

Det var också syskonbarnen som fick i uppdrag att klippa av honom det långa skägget.

– De tvekade lite och tyckte att det var lite konstigt med skägget men sedan gick det bra, säger Mari-Anne.

Göran Gustafsson tycker trots allt att sonen är sig lik. De visste ju inte i vilket skick han skulle vara när de möttes på Arlanda.

– Men när jag såg in i hans ögon så kände jag igen glimten och då förstod jag att han verkligen var sig lik, säger Göran Gustafsson.