Nytt rekord: 80,3 kg. Snart kommer första milstolpen att uppnås, att hamna under 80 kilogram. Å andra sidan väntar en period med julbord och annat frosseri. Men nästa år – då!

Sedan en tid tillbaka försöker såväl L som jag att gå ner i vikt. Varför hon ska viktminska vet jag inte. Hon är inte tjock. Jag däremot, som för inte så många år sedan vägde drygt 70 kilo, behöver reduceras. Ett av medlen är att bevista grannbyns gym och medelst ett antal tortyrliknande redskap försöka ersätta fett med muskler.

Det finns ett stort antal knep för att gå ner i vikt. Egentligen fungerar bara två av dem.

För marginell viktminskning: Ät mindre.

För radikal viktminskning: Ät ingenting alls.

Jag har slagit in på det förstnämnda och försöker äta mindre. Det går sisådär. L har gett sig in i ett slags 5-2-metod, vilket innebär att hon två dagar i veckan nöjer sig med diverse soppor med vämjeligt innehåll och föga angenämt utseende.

Och nu väntar alltså julbord där läckerheterna radas upp. Första julbordet blir med herrskapet N.

Fru N föreslog att vi skulle besöka en vegetarisk restaurang. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig ett vegetariskt julbord. Jag satte ner foten. Nej, nej! Och det vegetariska julbordet försvann från dagordningen.

Annons

Ett julbord innebär ett enormt frosseri. Eftersom krögarna sätter hiskeliga priser på julbord gäller det att äta tills man storknar. Man måste ju få valuta för pengarna.

Mot den bakgrunden gissar jag att min viktminskning kommer att avstanna. Troligen kommer 80,3 att ersättas med en högre siffra. Och då hjälper antagligen inte ständiga besök i grannbyns gym.

Svenska gym är ett tillhåll för dopning. Det har hälsovårdsminister Gabriel Wikström förkunnat. Han är inte precis regeringens skarpaste hjärna, men är ung, ser trevlig ut och är dessutom nykterist, vilket sannolikt anses som en tillgång.

Wikström vill att staten, eller vem de nu kan vara, ska börja med dopningstest på gymmen för att få stopp på hanteringen. Hur det skulle gå till framgår inte.

I grannbyns gym har vi inga problem med dopning, vad jag vet. Visserligen ser konsumbutikens personal överdrivet pigg ut, så riktigt säker kan man inte vara. Och en granne vid namn Anders har misstänkt svällande biceps. (Fast jag har aldrig sett honom i gymmet).

Om Wikströms idé realiseras kanske det dyker upp några allvarliga karlar i svarta kostymer och tvingar gymbesökarna att kissa i små flaskor som sedan skickas till statens kriminaltekniska anstalt för analys. Ruskigt. Jag har dessutom svårt att kissa på beställning.

Bäst att vara försiktig med vad man sätter i sig. Balsam för torra läppar är inte att leka med. Kolla innehållsdeklarationen! Annars kan det gå illa.

Så var det dags för ännu ett besök på det förhoppningsvisa dopningsfria gymmet.

– Vad är det för piller som du sätter i dig? undrar L innan vi ger oss av.

– Antihistamin, svarar jag.

– Antihistamin? Det är ju mot allergi och astma. Du lider väl inte av astma, vad jag vet, säger hon.

– Norska modellen, min kära, den norska modellen, förklarar jag.