God morgon herr statsminister!

Hoppas att du sovit bra och är utvilad och redo för en ny arbetsdag. Innan du börjar i dag har jag några viktiga saker att berätta för dig.

Jag har tyvärr inte sovit ordentligt på länge. Jag har ont i magen och känner mig helt slut. Jag har valt att inte gå till jobbet i dag, trots att jag har ett meningsfullt, roligt och viktigt jobb. Men jag orkar inte! Den politik som du och din regering bedriver är orsaken. Jag tror inte jag är ensam om att känna så här. Därför väljer jag att sätta ord på det för att du förhoppningsvis ska förstå och kunna göra något för att rätta till grundproblemet.

Annons

Vi har ett demokratiskt samhälle, med mycket rättigheter. Det är jag tacksam för. Men det finns också mycket begränsningar i vårt samhälle som ställer till det. Ett exempel: som kvinna kan jag välja om jag vill föda mina barn eller ej, det är en rättighet och frihet vi har. Men nu har det uppstått en helt annan konstig situation som jag tror ingen har förklarat för dig. Jag har fått ett tonårsbarn. Han kom in i min familj förra sommaren. Han kallar mig mamma. Han har blivit som ett av mina barn. Han deltar i allt som vi gör i familjen, sköter sina sysslor precis som de andra barnen. Jag har fyra barn nu. Det är fantastiskt! Jag skulle haft fyra biologiska barn men fick missfall första gången jag var gravid. Men nu har han kommit och han är så älskad och välkommen, trots att vi missat några år. Kärleken är fantastisk, gränslös och smärtsam!

Nu har nämligen Migrationsverket bestämt att han inte får vara min son. Jag får inte vara hans mamma. Där tar friheten i det här landet slut och hjärtan krossas och liv slås i spillror.

Jag har läst om dig att du växte upp som fosterbarn i en annan familj på grund av att din mamma inte kunde ta hand om dig. Det måste ha varit fantastiskt och gett förutsättningar för ditt liv som du aldrig fått om din fostermamma tagit emot dig.

Eftersom du har personlig upplevelse och förståelse vädjar jag till dig. Låt mig få behålla mitt barn! Låt mig få ge honom samma chans som du fick!

Jag kan inte se någon annan utväg än – amnesti nu!

ETT KROSSAT MODERSHJÄRTA, Höglandet