Fredag den 29 november infaller Black Friday. Reakonceptet föddes i USA på 1960-talet och anammades av svensk handel för en handfull år sedan. Som alla importerade traditioner, särskilt amerikanska, som inte upplevs som "genuint svenska" möter konceptet motstånd. Men kritiken mot Black Friday är också en god illustration av en motsägelsefull samhällskonflikt av i dag – den om konsumtionen.

Riksdagsledamoten Lorentz Tovatt (MP) hamnade nyligen i blåsväder när han önskade sig konkurs för en bilfirma som sakligt informerade presumtiva kunder om hur de skulle påverkas av att köpa bil före respektive efter nyår.

Tovatt tog ingen större lärdom av kritiken, för bara några dagar senare jublade han åt att Norwegian drar in sina långlinjer till USA och Thailand genom att twittra: "Seger! Flygskatt och flygdebatt får effekt!".

Lorentz Tovatt är så att säga ett barn av sin tid, och att regeringspartiet MP anser att en vad det verkar direkt näringsfientlig politiker är lämplig för riksdagens näringsutskott är ett symptom på vår tidsanda. Den där konsumtion är något jättefult.

Det är för enkelt. Och en sådan inställning kan beröva oss inte bara livskvalitet utan också attraktiviteten i vår omgivning.

Att många handlare ser en möjlighet att ge omsättningen en kortvarig skjuts och satsar hårt på Black Friday är inte så konstigt. Det är nämligen oerhört svårt att driva butik i dag.

Annons

Jönköpings-Posten har i flera artiklar rapporterat om det allvarliga läget för cityhandeln i staden, som annars räknas som en tillväxtstad med jämförelsevis goda framtidsutsikter. Ett drygt 20-tal butiker i centrum har på kort tid sett sig tvingade att ta ned skylten.

Slaget kommer inte från klimatdebatten eller någon antikonsumtionsrörelse, utan från den växande näthandeln. Dess första offer blev elektronikkedjorna för tiotalet år sedan. Nu börjar klädhandeln, som länge klarade sig tack vare att det inte går att prova plagg via nätet, hamna i samma skottglugg.

Butiksdöden handlar om mer än att våra köpmönster ändras i takt med att det finns fler och i förekommande fall bekvämare sätt att handla på. Det handlar om stadsbilden, vår närmiljö. Närheten till en livfull stadskärna är ett av huvudskälen att många vill bo i städer.

Det är glädjande att bolaget Jönköping City inte bara har insett det allvarliga läget utan också vill ta ett grepp om det genom att sträcka ut handen till politiker och fastighetsägare. Det är angeläget att komma till skott på stubinen. All erfarenhet visar att de stadskärnor som klarar sig bäst är sådana som vårdas efter en medveten strategi.

Citybolagets lista över önskade åtgärder är bra. Fler aktiviteter och arrangemang, trevligare fysisk miljö och infrastruktur som gör centrum tillgängligt.

I slutänden är dock en stadskärna ett samspel mellan handelsutbud, mat och fika, upplevelser och en inbjudande miljö att bara strosa i. Utan ett handelsutbud fallerar samspelet och utan konsumtion kommer butiksdöden att fortsätta även i de mysigaste av stadskärnor.

Svensk Handel spår att mellan 20 och 30 procent av butiker i stadskärnor ska försvinna inom fyra år. Den början vi har sett har dessutom skett under en högkonjunktur.

Konsumtionsdebatten i Sverige måste kylas ned. Handla ska inte vara något skamligt man gör via telefonen så att ingen ska se. Det måste vara möjligt att värna om både klimatet och stadsbilden. I stället för att skuldbelägga den som vill fynda på rea vore en rimlig utgångsfråga vad vi konsumerar och hur.

"Vad" är det vi behöver, vill ha och har råd med. "Hur" kan vara att köpa boken i en fysisk bokhandel, skaffa nya skridskor till barnen i den lokala sportaffären och att köpa sina nya jeans över disk trots att man vet vilken storlek och modell man vill ha.

Vad är du beredd att göra för stadsbilden?