STATSMINISTER Stefan Löfven sa till Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson under förra söndagens partiledardebatt att SD är nazistiskt.

Förra miljöministern och miljöpartistiska språkröret Åsa Romson sade i en partiledardebatt i fjol att "vi håller på att göra Medelhavet till det nya Auschwitz".

Både Löfven och Romson bad om ursäkt efteråt men det som de sa etsade sig fast i folks minnen.

ROMSON och Löfven är dock långt ifrån de enda som kommer med så drastiska uttalanden.

Det är ganska ofta som dagens europeiska högerextrema partier klumpas ihop med Hitlers nazism eller Mussolinis fascism.

Flyktingkatastrofen jämförs med förintelsen av judar.

Finanskrisen från 2007 jämfördes fram tills nyligen med den ekonomiska krisen under mellankrigstiden.

Visst kan det finnas vissa paralleller mellan då och nu: en ökad nationalism och antiglobalisering, såväl i Europa som på andra håll i världen, är två exempel.

Problemet är att vi genom att förstora de likheter som väl finns samtidigt förminskar det som hände under andra världskriget.

Flyktingar som förolyckas i Medelhavet är inte, om än tragiskt, samma sak som en planerad, massiv och högst medveten utrotning av hela folkslag så som judar eller romer.

Annons

EN SAK är sann: samhället har blivit väldigt polariserat den senaste tiden.

Människor världen runt blir allt mer skeptiska mot etablissemanget (ibland befogat) och dras därför till sensationella personligheter.

Det är därför populister som den amerikanske presidentkandidaten Donald Trump, Filippinernas nyblivne president Rodrigo Duterte (som gick till val på att avrätta landets drogmissbrukare) och Spaniens Pablo Manuel Iglesias Turrión, som är ledare för det vänsterradikala partiet Podemos, har stora följarskaror.

DET FINNS anledning till att oroa sig för vart världen är på väg.

Det finns anledning att förfasas över det osunda debattklimatet, som i stort sett går ut på att folk missförstår varandra medvetet.

Och det finns en stor anledning till att vara rädd för att aggressiva och totalitära personer, så som Duterte, får makten över sina respektive länder, dessutom framröstade av det egna folket.

Men inget av det här betyder, trots allt, att vi befinner oss i lika extrema tider som under 1930-talet.

I alla fall inte i Europa, och särskilt inte i Sverige.

Det går inte att jämföra nutiden med perioden då Hitlers nazism och Stalins kommunism frodades och tillsammans tog livet av miljontals människor.

ATT DET FINNS en del platser i världen där tillvaron är ett rent inferno, betyder inte att det är ett världskrig på gång.

Det som är rätt ska påtalas, som till exempel att Mellanösterns sekteristiska konflikter är rena folkmord.

Det andra ska inte överdrivas.

Att använda sig av effektfull retorik ämnad att chockera lyssnarna och förolämpa motståndaren gynnar ingen.

Snarare gör det att vi förringar allt det lidande och den förstörelse som andra världskrigets förintelse förde med sig för snart 80 år sedan.