Några hade gjort egna plakat. Andra visade sin solidaritet bara genom att gå med i demonstrationståget.

Mellan husen på Storgatan ekade det högt av ramsorna "För allas lika värde" och "Inte utan assistent".

Systrarna främst

Främst i ledet gick initiativtagaren Mimmie Gustafsson och systern Ann-Louise Dahl. De bar dessutom en banderoll mellan sig.

Tåget var till slut ett helt kvarter långt.

Demonstrationen inleddes nere vid Gapskrattet, bakom Stadshuset, där Maggie från scenen tackade alla som kommit dit.

Ett par minuter över tolv startade man, gick upp mot torget och sedan längs med Storgatan, fram till socialkontoret.

Ingen kom ut

Där blev det ett par minuters stopp samtidigt som det ropades "För allas lika värde". Men trots ropen, eller kanske mera på grund av, var det ingen som syntes till bakom fönstren. Vilket gjorde många i demonstrationståget besvikna.

Annons

Efter att ha korsat Storgatan vände demonstrationståget tillbaka mot torget. Längs hela vägen fick demonstranterna tummen upp eller spontana applåder av åskådare.

Nöjd initiativtagare

Tillbaka vid Gapskrattet, efter en knappt timme, var det hela över. Initiativtagaren Mimmie Gustafsson var mycket nöjd.

– Nu hoppas jag att de som bestämmer gör en omprövning och att de drabbade familjerna får en personlig ursäkt.

Två av de som gick i demonstrationståget var Annica Nordqvist och hennes make Kew, båda miljöpartister. Annica sitter i regionstyrelsen och har jobbat med bland annat LSS-frågor i drygt 25 år.

– Det kom relativt många, trots att det var mitt på dagen och många kanske är borta på semester.

Kritisk mot lagen

Hon är kritisk mot hur LSS-lagen tolkas.

– När den kom 1993 var den väldigt generös, men efter några år stabiliserades den på en bra nivå. Sedan var det några som missbrukade lagen och då fick alla betala. Nu är det alldeles för tuffa regler och man får för få timmar.

Menar Annica Nordqvist och ger ett exempel från demonstrationen:

– En av brukarna satte sig plötsligt och ville inte resa sig. Han kunde naturligtvis stå upp, men ville inte. Då är det klart att det krävs personal för att hjälpa honom. Som de nya reglerna är får man bara tid för det som brukaren absolut inte klarar av själv.

Annica Nordqvist tycker det är viktigt att reglerna ses över.

– Vi har i dag exempelvis blivit betydligt skickligare på att rädda för tidigt födda. Men det för också med sig att vi får fler med funktionshinder. Om vi i ena ändan räddar fler måste vi samtidigt se till att de får ett så bra liv som möjligt.