Nu har Folkhälsomyndigheten börjat undersöka hur vi har det i sängen. Inte när vi sover utan när vi har sex. Våra politiker vill veta vad de ska göra för att våra sex- och samlevnadsvanor ska leda till en bättre folkhälsa och minska de stora folkhälsoklyftorna.

Att våra sex- och samlevnadsvanor påverkar folkhälsan är inget nytt. Ensamhet och dåliga sociala relationer är en lika stor hälsorisk som att röka och supa och en större hälsorisk än övervikt och stillasittande. Det konstaterar bland annat Regeringens Framtidskommission. Men det kommer sällan fram i den politiska debatten.

Därför är det bra med mer kunskap om hur våra normer och värderingar, våra sex- och samlevnadsvanor påverkar folkhälsan. Men jag misstänker att Folkhälsomyndigheten kommer att undvika vissa politiskt känsliga frågor och mörka viktiga fakta som inte är politiskt korrekta. För nu ska vi i stället ifrågasätta våra vanliga normer. Alla sätt att leva tillsammans ska nu vara lika bra. Trots att det inte är det. Här är några fakta om sex men också om samlevnad som jag tror man kommer att mörka.

• De som lever i en stabil relation har mer sex och njuter mer av sex än de som har tillfälliga sexkontakter.

• Att ha sex med någon man är kär i ger mer tillfredställelse än att vara knullkompisar.

• Ju fler man har sex med desto mindre får man ut av det.

• Det ger en bitter eftersmak att vakna upp jämte någon och inse att man inte betyder något.

Annons

• De som lever i stabila relationer, i synnerhet de som är gifta, lever längre och har bättre både fysisk och psykisk hälsa än singlar och de som ofta byter partner.

• Att leva som ensam frånskild man är ofta en större hälsorisk än att få cancer. En trygg relation är mannens bästa livförsäkring.

• Gifta par ställer upp mer för varandra, både känslomässigt och ekonomiskt än sambopar. Otrohet och våld i relationen är inte heller lika vanligt bland gifta.

• Barn till gifta föräldrar är inte lika ofta med om en eller flera ofta smärtsamma skilsmässor.

• Barn till ensamstående föräldrar växer ofta upp i barnfattigdom med allt det för med sig. De skiljer sig också mer än andra.

• En separation är ofta en större hälsorisk än att förlora jobbet. I synnerhet för lågutbildade män.

• De som en gång skiljer sig är mer benägna att skilja sig igen.

Visst behöver vi få mer kunskap om hur vi kan få stopp på hot, kränkningar och diskriminering av HBTQ – personer. Men ska vi förbättra folkhälsan måste vi uppmuntra fler hållbara relationer. Inte bara i kärnfamiljer utan också i stjärnfamiljer.

Vi måste börja redan i skolan. Våra tonåringar måste få veta hur man får ett förhållande att hålla. En fråga som man nu nästan aldrig berör. Trots att det är just det som eleverna vill veta mer om.

Kommer Folkhälsomyndigheten att ha det politiska modet att säga som det är - att vissa sätt att leva ut vår kärlek och sexualitet faktiskt är bättre än andra? Både för oss, för våra barn och för folkhälsan. Vågar våra kommunpolitiker i Nässjö och i andra kommuner på höglandet ha det politiska modet att sätta upp ett nytt folkhälsopolitiskt mål - fler hållbara nära relationer? Jag tvivlar på det.

ALF B SVENSSON

Leg psykolog