För 200 år sedan påbörjades de första försöken att få bättre fart på ån och förstone stupade det hela på att man inte hade maskiner till sin hjälp. Det blev verklighet först 1907 genom att Svartåregleringsföretaget bildades och under en tioårsperiod gjordes en rejäl muddring från Bona vid Bredestad till Vriggebo i Tranås. Varje strandägare fick vara med och betala och gör så fortfarande.

Blev odlingsbart

Muddringen innebar även att de ofta förekommande översvämningarna blev allt färre och man fick inte mindre än 1 800 hektar mark utefter sträckan som blev mer eller mindre odlingsbar.

Tyvärr var allt inte frid och fröjd, igenväxningen fortsatte och man fick göra olika punktinsatser som kostade pengar och den varan hade man inte så gott om.

Det fanns flera anledningar till övergödningen, en stor förorenare var en tvättsvampsfabrik i Ormaryd som släppte ut fosfor i en så stor mängd att det motsvarade orenat utsläpp från ett samhälle på 170 000 invånare. I Anneberg släpptes föroreningar ut och Aneby var inte ett dugg bättre.

Slakteri förorenade

Annons

Sveriges största privatägda slakteri i Aneby släppte också ut sitt avlopp orenat och vid dess utlopp i Målkvistadammen var vattnet blodfärgat med köttslamsor vissa dagar. Även Frinnaryd och Gripenberg släppte ut orenat avloppsvatten.

Naturligtvis diskuterades problemet men det viftades bort av politikerna, skiten ska tillbaka till naturen, resonerade man. Mest stryk fick Ralången så småningom gödde sig själv och avgav stora fosformängder. Länsstyrelsen uppmanade de styrande i Aneby att snarast besluta om ett reningsverk och ett vite sattes på 10 000 kronor. Men det fanns inga pengar, resonerade man, de behövdes till att bland annat bygga en högstadieskola.

Ett mindre reningsverk byggdes men det var ineffektivt och lantbrukarna förbjöds att vattna kreaturen i Ralången. Att bada i sjön var heller inget som rekommenderades. Det gick så långt att landshövding Sven af Geijerstam kom ut och tog politikerna i örat. ”Det måste vara en hederssak för Aneby att inte förorena Svartån”, sa han bland annat.

År 1896 hade sjön ett djup på 7,5 meter, 1976 uppmättes det till 5 meter. Det året blev det en omfattande fiskdöd i sjön, inte mindre än fyra ton fisk dog.

”Ohållbart”

Ordföranden i Ralångens fiskevårdförening Lars Källner gick till häftigt angrepp mot Aneby kommun. ”Vi har påpekat det ohållbara i situationen under många år men inte fått gehör för våra synpunkter”, skrev han till koncessionsnämnden för miljöskydd.

Först år 1983 byggdes ett tidsenligt reningsverk i Stalpet och avloppsledningar drogs dit.

Men de gamla synderna fanns kvar och man funderade på hur sjöns status skulle höjas. En Rädda Ralången förening bildades men man kom inte fram till någon lösning.