Det är nästan ett halvår sedan vi hörde av Lars-Gunnar Nilsson, som då befann sig i Nepal, för att jobba med biståndsarbetet genom Evangeliska frikyrkan, eller InterAct som är det internationella namnet.

Sedan en tid tillbaka befinner sig Eksjöbon i Afghanistan, ett land han tillsammans med sin familj bodde i under sex år på 90-talet.

Tillsammans med lokala partners jobbar Lars-Gunnar med landsbygdsutveckling, att förebygga komplikationer vid förlossningar s.k. BLISS kurser (Birth Life Saving Skills), och med undervisning för vuxna som inte fått möjlighet att gå i skola med mera.

– Jag pratar dari hela dagarna och njuter av att var med härliga gästvänliga människor, säger Nilsson.

– Jag tycker det är viktigt att förmedla en liten mer positiv bild av detta fantastiska land med gästvänliga underbara människor. De är inte deras fel att det varit krig under så många år, de vill inget hellre att de ska bli fred så att de kan leva ett normalt fullvärdigt liv, fortsätter han.

I sitt jobb har han rest runt en hel del i landet. Av säkerhetsskäl vill han inte uppge de exakta platserna.

– Byarna är fantastiskt vackra omgivna av snöklädda berg. Människorna där lever under mycket tuffa förhållanden på grund av krig och naturkatastrofer. Dödligheten bland barn och mödrar är hög och läskunnigheten låg men tack vare många års hårt arbete så ser vi stora förbättringar i människors hälsa och livskvalité.

Annons

Oroligt läge

Samtidigt ger han en oroväckande bild av säkerhetsläget i huvudstaden Kabul där han just nu befinner sig.

Kabul har skakats av flera bombdåd bara under de senaste veckorna.

– Det är spänt så man kan ta på det. Människorna är rädda och jag ser osäkra flackande blickar på gatan. En anledning är förstås det kommande valet i oktober där IS är ute efter att försvaga den demokratiska processen.

En typisk syn på landsbygden i Afghanistan med mängder av får.
Foto: Privat

Nilsson berättar att de Kabulbor som han pratat med har tappat tron på att det någonsin ska bli fred. För några dagar sedan dödades 63 människor och över hundra människor skadades varav många mycket svårt i en självmordsattack i den Hazara dominerande stadsdelen Daste-Barchi i Kabul.

– Under mina dagar i Kabul så har jag umgåtts med hazaravänner som Anneli (Lars-Gunnars hustru) och jag lärde känna när vi jobbade i Kabul. De är mycket rädda och bekymrade över situationen och känner sig hotade. De flesta av de ensamkommande afghanska flyktingbarnen är hazaras och skickas de tillbaka till Kabul så utsätts de för stor fara.

Utbildar lärare

LG berättar dock att han själv känner sig trygg och har kunnat röra sig fritt på de platser han besökt i norra och centrala Afghanistan.

– Men några mil väster eller österut kan situationen vara helt annorlunda, menar han.

Lars-Gunnar Nilsson utanför FN-helikoptern som ska ta honom tillbaka till Kabul.
Foto: Privat

Han rapporterar vidare att infrastrukturen i huvudstaden blivit mycket bättre jämfört med de senast bodde där.

Tillsammans med partnerorganisationer jobbar teamet med att gräva brunnar för att få friskt vatten, bygga latriner, undervisar i näringslära och hygien. Man bedriver också en vidareutbildning för kvinnliga lärare i norra Afghanistan. Dessa kvinnor är anställda av afghanska staten.

– Våra medarbetare är med i klassrummen och ger de kvinnliga lärarna tips och råd för att höja kvalitén på undervisningen. Förutom pedagogisk hjälp får lärarna hjälp med planering och hur de ska vara med barnen för att de ska känna sig trygga och lära sig så mycket som möjligt.