Följs varje framåtrörelse av en motrörelse? Två steg fram, ett tillbaka? Jag tänker på det medan jag våndas inför presidentvalet i USA. Efter att ännu en mejlskandal drabbat Clinton tycks Donald Trump återigen ha en chans. Kan han till och med vinna?

Det är naturligtvis skrämmande att en lögnare, rasist, skattesmitare och kvinnohatare snart kan beträda posten som den ”fria världens ledare”. Men varför röstar så många amerikaner på honom?

Det handlar troligtvis mindre om hans karaktär – vars brister även många republikaner är medvetna om – och mer om att han lyckats mobilisera ett djupt rotat missnöje hos många vita väljare.

Trumps politiska budskap kan tyckas vara irrationellt, motsägelsefullt och extremt – men i ett större perspektiv finns det en närmast övertydlig linje. Attackerna mot invandring, frihandel, Kina, Nato och världssamfundet är alla attacker på den globaliserade, digitaliserade och mer sammankopplade värld som vuxit fram de senaste decennierna.

Trumps politik är i själva verket en antipolitik, genom att det centrala är vad han är emot - inte för.

Tilltalar förlorarna

En politik grundad på myten om Trumps politik tilltalar de grupper som ser sig som förlorare i den nya globaliserade och digitaliserade ekonomin – och som sett sina jobb försvinna eller löner stagnera. Det grundläggande löftet är ett USA som på samma gång är mer aggressivt som det är mer isolerat från omvärlden. Symbolen för denna politik är Trumps utlovade mur mot Mexiko.

Annons

På vår sida Atlanten har antipolitiken fått än djupt fäste. Populistiska och högerextrema partier över hela kontinenten förespråkar stängda gränser, nationalism och ekonomisk isolering. På andra sidan Atlanten är ilskan riktad mot eliten i Washington, här mot eliten Bryssel. Sommarens Brexit var ett tydligt bevis för vilka krafter som finns i motrörelsen.

Men än viktigare, rörelserna blickar bakåt, Sverigedemokraterna mot folkhemmet - Donald Trump mot en svunnen guldålder, vilket också antyds i hans slogan ”Let's Make America Great Again”.

Världsbilder krockar

Motrörelser är naturligtvis ingenting nytt. Vi har sett det hända förut. Hur idéer och världsbilder krockar och böljar fram och tillbaka inbegripna i kamp. Det är egentligen först genom 1600-talets vetenskapliga revolution och 1700-talets upplysning som den moderna människans föreställning om en framåtrörelse formas - och därmed också motrörelsen. Blicken bakåt mot en svunnen guldålder vänds genom en ny framstegsoptimism. Människor kan för första gången uppleva att världen förändras avsevärt under deras egen livstid. Sedan dess har snabba perioder av utveckling också bemötts av motstånd.

Franska revolutionen 1789, genom vilken seklets upplysningsidéer plötsligt och våldsamt kanaliserades, möttes av en lika kraftig motreaktion från Europas monarker, aristokrater och patriarker. Även på ett andligt plan bemöts upplysningen – genom den frambrytande romantikens betoning på känsla framför förnuft.

Hundra år senare fick första världskriget Europas imperier att kollapsa och öppnade på så sätt dörren för moderniteten: rösträtt, liberalism, kvinnlig och sexuell frigörelse. Men också inom konsten, arkitekturen, musiken och filosofin bröt det moderna fram. De auktoritära rörelser som formade sig till motstånd under 1920- och 1930-talet utnyttjade precis som dagens ett folkligt missnöje med den snabba utvecklingen. Då som nu, efterlämnade utvecklingen också förlorare. I Tyskland fångar Hitler både medel- och arbetarklassen genom att han formulerar ett våldsamt motstånd mot hela den moderna rörelsen, från jämställdhet till modern konst.

En kontrarevolution

Är då dagens högerextremism och populism på samma sätt en kontrarevolution gentemot de senaste decenniernas utveckling? 1989 föll Berlinmuren och därmed avslutades kalla kriget i en symbolisk mening. Men händelsen var också början på en era där världen öppnades upp och människor, idéer, information, religioner, kulturer och ekonomier i allt högre grad rörde på sig, möttes och blandades. Precis som under 1920-talet har framstegen också varit sociala – feminism, hbtq-rättigheter och mångkultur.

Det är mot denna mer pluralistiska, toleranta och globaliserade värld som dagens populister och högerextremister mobiliserar sitt motstånd. Det är viktigt är påminnas om utveckling också efterlämnar människor och grupper som ser sig som förlorare - och i många fall verkligen är det.

Frågan är om vi på samma symboliska sätt som Berlinmurens fall kommer betrakta 2016 som slutet för en era? Året då murarna återigen reste sig.

Läs mer av Anders Rydell: Fanatikerna är inte de farligaste