Det är en sommardag i juli och solen strålar. På campingen hörs glada skratt, barnen leker och på minigolfbanan gör några herrar i medelåldern upp om segern.

– Just campingen såg väl ut ungefär som under den här tiden, men annars är det en del som är annorlunda, berättar Johnny medan vi spatserar längs Eksjöhovgårdssjön.

Den här promenaden har han tagit många gånger. Som ordförande i IFK Sävsjös orienteringssektion har han genom årens lopp tagit fram kartor på området. Folk brukar skämta om att han känner till varenda stubbe i bygden.

Därför var det inte så konstigt att det här nattliga telefonsamtalet från polisen gick just till Johnny Thorstensson.

– Jag minns att det var Gunnar Karlsson på Eksjöpolisen som ringde vid tretiden på natten. Jag blev ju väldigt skraj och började fundera vad som hänt nu. Men han berättade att de behöver få fram kartor under morgonen då man skulle börja söka efter flickan.

Hämtade kartor

Johnny, som vid den tiden inte hade haft någon kännedom att det försvunnit en flicka kvällen innan, satte sig i bilen direkt mot Djurgårdsstugan för att plocka fram de kartor orienteringsklubben hade till sitt förfogande.

– Sedan när larmet var avkopplat på kommunhuset hämtade jag tätortskartor där, jag jobbade ju som mätingenjör på den tiden. Polisen började samtidigt bygga upp sin central på Hägneskolan.

Annons

Samtidigt larmade Johnny sina kollegor i orienteringsklubben och runt middagstid gav sig ett 15-tal personer från IFK Sävsjö ut för att leta efter Jasmina.

– Vi började söka söder om Hägneområdet där det i dag är industriområde. Sedan flyttade vi oss upp mot södra sidan av Eksjöhovgårdssjön.

"Skärrade och oroliga"

Hemvärnet och ett flertal frivilliga anslöt sig till Hägneskolan och sökningarna inleddes på flera olika platser.

Sökningarna pågick även under onsdagen utan några som helst resultat.

– Det fanns inga spår alls, berättar Johnny Torstensson.

Hur var stämningen i Sävsjö under den här tiden?

– Folk var ju väldigt skärrade och oroliga. Jag minns att alla fick öppna sina förråd och garage så ingenting fanns där inne. Jag minns också att vägverket hade en stor container nergrävd som man grävde man upp och tömde. Det letades överallt.

20 år har gått och flickan har ännu inte återfunnits, vad känner du efter så här lång tid?

– Jag tycker det är väldigt olustigt. Det fanns ju flera teorier vad som hänt men ingenting verkar stämma.

Obehaglig stämning

Tidningen har varit i kontakt med flera Sävsjöbor och många berättar samstämmigt om ovissheten som rådde under den här första tiden.

– I och med att man själv hade barn i den åldern så var man ju rädd, det var obehagligt, berättar en kvinna.

Spekulationerna var många bland invånarna i Sävsjö om vad som kan ha hänt flickan.

Nu 20 år senare spekuleras det inte lika friskt.

– Det är ju ingen som vet alls, jag känner väldigt mycket för familjen som aldrig fått veta, det känns väldigt sorgligt. Nu pratas det inte lika mycket om fallet, det är oftast när polisen haft någon misstänkt så lyfts det igen, berättar en man.