Sandra Lundgren reflekterar över hur det är att leva som homosexuell i Vetlanda. Även om hon ”kom ut” för drygt 20 år sedan så upplever hon det svårt att leva fullt ut som lesbisk i ett mindre samhälle.

VP lyfter hbtq-frågor

Vecka 37 arrangerar Vetlanda kommun Regnbågsveckan för att lyfta frågor som rör situatione..

VP lyfter hbtq-frågor

Vecka 37 arrangerar Vetlanda kommun Regnbågsveckan för att lyfta frågor som rör situationen och rättigheter för homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner. Vetlanda-Posten hakar på genom en artikelserie om hbtq-frågor.

— Jag har varit och är fortfarande rätt hämmad. Det är inte som att bo i Stockholm där toleransen är större. Jag vet flera homosexuella som har flyttat från Vetlanda just för att de upplever det svårt att leva här, säger hon.

”Jäkligt läskigt”

Sandra minns första gången när hon gick hand i hand med en flickvän genom centrala Vetlanda.

— Det var jäkligt läskigt! Man försökte tänka att det här inte är så konstigt, tjejkompisar håller ju varandra i handen hela tiden. Jag har dock aldrig pussat någon offentligt, utan kanske någon gång när man har varit onykter på hotellet, säger hon.

Sandra menar att det är särskilt svårt för bögar och transpersoner att öppet visa sin läggning.

— Av någon anledning är det så att dessa personer har det tufft att bli accepterade. Jag vet inte, men det kan säkert ha med pornografin att göra. Att se två tjejer ”hålla på” har de flesta inget emot, det upplevs som uppeggande, men två killar är bara frånstötande, resonerar Sandra.

Fick glåpord

Sandra känner också till ett par lesbiska i Vetlanda som inte vill offentliggöra sin läggning.

— Det är tufft även för mig. För ett par år sedan befann jag mig på hotellet i Vetlanda. Jag skulle gå på toaletten och fick då höra glåpord. Några killar sa till mig ”att du vet att det där är tjejernas”? Jag är kortklippt och har ”grabbig stil” i mina kläder och då tycker vissa det är ok att komma med elaka kommentarer, säger hon.

Hur känns det när någon säger något sådant?

— Man blir jäkligt ledsen. Jag hade haft en riktigt trevlig och bra kväll och fick då höra detta. Humöret efteråt var inte på topp direkt, säger hon.

Sandra menar dock att hon har haft tur. Hon har haft förstående föräldrar och vänner hon kan anförtro sig åt.

— Det är jag tacksam för, säger hon.

Sandra berättar dock att hon gruvade sig ordentligt innan hon bestämde sig för att berätta för sina närmaste vänner, syskon och föräldrar att hon var homosexuell.

Annons

— Min lillasyster tyckte det var väldigt jobbigt den första tiden. Hon fick reda på det på fel sätt. Vår familj hade inget sagt något till henne och då kom det som en chock. Jag ville sätta mig ned med henne och förklara hur det låg till. Efter några veckor ”vände det” och idag är vi väldigt bundis med varandra, säger hon.

Komma ut igen

För några veckor sedan fick Sandra frågan om hon kunde tänka sig att ställa upp i Vetlanda-Postens artikelserie om Regnbågsveckan. Hon accepterade förfrågan direkt, men har funderat länge på vad hon ska säga.

— För mig är det lite som att ”komma ut” en gång till. När jag ”upptäckte” att jag hade känslor för tjejer kände jag mig onormal just därför att man under barndomen blivit inpräntad med att det inte är normalt att som tjej gilla tjejer, säger hon och fortsätter:

— Det kommer alltid att finnas homofober, men oftast kommer dessa åsikter från föräldrar. Föräldrarna är de främst som behöver utbildas. Det är inte ok att säga skällsord till någon som är homosexuell. Värst är det när någon jämför homosexualitet med pedofili eller tidelag. Att vara lesbisk eller bög handlar om två personer som älskar varandra. Att få det till att det handlar om barn eller djur känns väldigt märkligt, säger hon.

Sandra har vid flertalet tillfällen besökt Stockholm för att delta i Prideparaden.

Vissa motståndare till Pride har ju menat att Pride är sexualiserat, vad tycker du om det?

— Jag förstår inte heller varför man ska visa brösten när man går i ett pridetåg. Pride handlar om stolthet, att alla har lika rätt att finnas till. Av 45 000 deltagare är det dock kanske ett 50-tal som anspelar på sex. Tyvärr är det detta som syns på bilderna och som får publicitet, säger hon och fortsätter:

— De som får mest applåder i pridetåget är stolta föräldrar och syskon som står upp för de sina.

Krävs kunskap

Sandras vision är att hbtq-personer generellt ska mötas av större acceptans.

— Det krävs mer undervisning i skolan. Tyvärr är det så att när RFSL kommer ut till skolorna för att prata om de här frågorna så sitter många ungdomar och fnissar. Även gemene man behöver få mer kunskap om detta. Därför är jag så glad att Regnbågsveckan kommer arrangeras i lilla Vetlanda. Denna vecka behövs. Personligen glädjer jag mig åt att få gå och lyssna till Mian Lodalen, säger hon och ler.

I yngre ålder hade Sandra pojkvänner men det kändes aldrig rätt. När hon kom ut som lesbisk har hon haft ett par flickvänner. Just nu är hon dock singel.

— Det är inte helt enkelt att träffa någon. I internetvärlden går man oftast på utseendet, istället för att lära känna personen. Många är också ute efter sexdejter men det är inget för mig. Det är svårt att träffa någon som är seriös, säger hon och fortsätter:

— Jag har idag kommit att acceptera den jag är. Accepterar inte andra mig så får det vara. Jag är som jag är och det tänker jag fortsätta med, säger hon och ler.