DET FINNS många eldsjälar på Höglandet.

I veckan skrev tidningen om 21-årige Ingarpsbon Erik Gerhardsson som precis har kommit hem från Lesbos, Grekland, där han har jobbat som volontär på den grekiska organisationen Emergency Response Centre International, ERCI, som hjälper båtflyktingar.

Erik Gerhardssons historier är surrealistiska för många av oss. Han berättar om hur han bland annat hjälpt till att dra upp döda kroppar ur båtar och hållit om halvt ihjälfrusna barn.

Vetlandas Anita Gunnar har liknande erfarenheter.

Hon har jobbat som barnmorska i ett flyktingläger i Skaramangas, också i Grekland, med den norska organisationen ”A drop in the ocean”.

Där har Anita Gunnar kämpat med att ge gravida kvinnor en värdig mödravård och förlossning.

BÅDE GUNNAR och Gerhardsson har främst jobbat med de mest utsatta - kvinnor och barn.

Just barns rättigheter jobbar även Sävsjös mest kände filantrop, Jonathan Alfvén, med.

Via organisationen Love Nepal, vars ändamål är att befria barn i Indien och Nepal från sexhandeln, har Alfvén till och med riskerat sitt eget liv för att kunna hjälpa så många barn som möjligt.

Alfvén har varit vittne till några av mänsklighetens mest avskyvärda sidor. Han berättar om flickor som säljs, som exploateras, som våldtas och som bryts ner fysiskt och psykiskt.

Jonathan Alfvéns vittnesmål är hemska men oerhört viktiga.

Annons

Han har dessutom blivit en nationell opinionsbildare. Nu senast vädjar han till utrikesminister Margot Wallström (S), och ber henne att bli representant för de flickor som utnyttjas i sexhandeln.

FLYKTINGKRIS och sexhandel. Två olika ämnen, men ändå tätt sammanlänkade.

För tyvärr är det så att varje kris för med sig det bästa och det sämsta av oss människor.

Samtidigt som ideella krafter, så som Höglandets Gerhardsson, Gunnar och Alfvén, försöker förbättra livet för sina medmänniskor, finns det andra som vill göra det motsatta.

I maj publicerade den brittiska tidningen The Independent en debattartikel, skriven av Kevin Hyland, som jobbar med frågor rörande trafficking, som handlade om att människosmugglare är de stora vinnarna i flyktingkrisen.

Smugglingen handlar dock inte bara om att överföra flyktingar från ett land till ett annat. I många fall handlar det tyvärr om försäljning av människor, det vill säga människohandel.

Inte oväntat är kvinnor och barn de främsta offren.

DEN ENGELSKA versionen av tidningen Al-Jazeera skrev redan i oktober förra året att organisationen International Organization for Migration (IOM) hade räknat ut att av de ungefär 4 371 flickor och kvinnor från Nigeria, som hade anlänt till Italiens kust sedan januari samma år, hade hela 80 procent blivit utsatta för trafficking och sexuellt våld.

I maj skrev även The Guardian en artikel i samma ämne.

Enligt tidningen hade EU:s institutioner räknat ut att 10 000 av de 96 000 ensamkommande barnen i EU hade ”försvunnit” spårlöst.

En del av dessa barn och ungdomar gör det frivilligt för att kunna göra lite vad de vill ”under radarn”. Andra faller offer för trafficking.

Tyvärr är inte ens Sveriges flyktingboenden säkra platser. The Guardian skrev också i artikeln att det försvinner cirka tio ensamkommande barn per vecka i Sverige. Och i somras registrerade länsstyrelsen i Skåne 32 fall där flyktingbarn i Malmö misstänktes sälja sex.

DET FINNS fortfarande mycket kvar att göra för att hjälpa barn, unga och vuxna, såväl här hemma som i andra länder och i ingenmansland (flyktinglägren).

Människohandel är främst ett problem som kräver politiska lösningar.

Men det hindrar inte att även vi privatpersoner själva, om vi vill, kan hjälpa till att förenkla livet för andra runt om i världen. Kanske bara genom att bidra till frivilligorganisationer.

Ensamma barn och kvinnor får helt enkelt inte falla offer för sexhandeln.

Läs mer: Erik: ”Jag har fått nytt perspektiv”

Läs mer: Alfvén vädjar till Wallström (S)

Läs mer: Han nomineras som hjälte