Svenska Akademiens kris har hela vintern påmint mig om en känd barnramsa. En efter en har ledamöterna hoppat, eller tvingats, av grenen. Klas Östergren, Peter Englund, Kjell Espmark, Sara Danius, Katarina Frostenson och Sara Stridsberg. Nu är det bara tio kvar.

Det är alltså inte förvånande att Svenska Akademien väljer att blåsa av Nobelfesten i höst.

I intervjuer har enskilda av de kvarvarande ledamöterna uttryckt olika teorier om varför så många av landets kulturredaktioner och forskare är kritiska till den situation som Svenska Akademien har försatt sig i.

Några av dessa teorier har handlat om att vi är dumbommar eller att vi är ute för att skada. Ett kollektivt hjärnsläpp har också nämnts som en möjlighet.

Jag ska ge en betydligt enklare förklaring till den förtroendekris som Svenska Akademien just nu befinner sig i:

”Det ser inte bra ut.”

Det kan låta banalt, men ibland är det inte svårare än så. Det ser inte bra ut, när man läser vittnesmålen om den så kallade Kulturprofilen – och hör hur Svenska Akademien ignorerat uppgifter om hans beteende.

Det ser inte heller bra ut, när till synes vettiga ledamöter hoppar av med hänvisning till Akademiens ”moraliska förfall”. Eller när uppgifter kommer om att ledamöterna har betalat ut pengar till en person med vänskap- och familjeband inom Akademien.

Annons

Det ser inte bra ut när Svenska Akademien utreds för ekobrott.

Vi lever i ett land med en lång tradition av transparens. Alla de där reglerna – offentlighetsprincipen, pressfrihet och upphandlingslagstiftning – fungerar som ett förbyggande skydd mot maktmissbruk.

Svenska Akademien är en institution med stor makt, utan naturlig insyn. Det ger en riskmiljö för vänskapskorruption. Ingen utanför gruppen vet säkert varför ett visst projekt eller författarskap stöttas eller inte.

I höstas hade jag förmånen att få sitta ner och tala med Thuli Madonsela, den sydafrikanska justitieombudsmannen som har blivit legendarisk för sin envisa kamp mot korruptionen i landet.

Jag frågade henne om vi i Sverige har något att lära oss av hennes arbete. Svaret kom omedelbart: ”Kväv korruptionen i sin linda”.

Enligt Thuli Madonsela handlar det om ett systematiskt arbete mot ”tjänster-gentjänster”-principen. Det behöver inte ens vara pengar inblandade. Att ge en väns barn jobb i stället för att utlysa tjänsten föder en förväntan om en motprestation.

Nu har Svenska Akademien nästan ett och ett halvt år på sig att reparera sitt sargade anseende innan de bjuder in till nästa fest.

Frågan är om De Tio som sitter kvar bland de tomma stolarna är de rätta för den uppgiften.

Jag tror att Thuli Madonsela hade kallat in någon som inte hade egna intressen att bevaka.

Bakgrund

Svenska Akademien har skickat ut ett pressmeddelande om att årets Nobelpris i litteratur skju..

Bakgrund

Svenska Akademien har skickat ut ett pressmeddelande om att årets Nobelpris i litteratur skjuts upp. Det ska istället utannonseras och delas ut tillsammans med 2019 års Nobelpris. Som anledning ges att Akademien har försvagats och att det finns ett minskat förtroende för institutionen i omvärlden. Det står också att Svenska Akademien har påbörjat ett förändringsarbete.