Livet i de länder de kommer ifrån kanske är lite sämre än det i Sverige, men vore det inte bättre att de stannar där de är för förbättra sitt eget samhälle? Vi måste komma på ett sätt som får människor att stanna där de är och inte ge sig iväg bara för att det är lite sämre där. Visserligen är kanske huset de bodde i sönderbombat och det inte längre finns någon el, men de kan väl bo hos någon granne så länge.

När bomberna faller tycker jag att föräldrar skall sätta på barnen hörselskydd så de inte blir så rädda, annat är oansvarigt. Om skolan är sönderbombad får väl någon ge dem hemundervisning. Hur svårt kan det va? De måste ju begripa att bara för att deras barn är sprängda i bitar av granater kan de ju inte bara komma hit och tro de skall få allting.

När sjukhuset också har träffats av ryska flygbomber kan de väl söka någon gammal huskur som kanske är verkningsfull. Jag har hört att det finns naturläkemedel som är nog så verkningsfulla som de som finns i den hjälpkonvoj som väntar på att kunna köra in i staden.

Jag tycker att vi gemensamt och solidariskt skall satsa på ett sätt att få föräldrar som finns mitt i kriget att stanna där de är även om deras barn blir söndersprängda till köttslamsor. Svårigheter i livet drabbar väl oss alla då och då.

Evert Frisk

Annons

Relaterat: Ironi är en svår konst – men en nyttig tankeövning