POLISEN borde vara ett naturligt inslag i gatubilden i svenska städer.

Så är det inte idag.

När Liberalerna i helgen höll riksmöte för sina kommunpolitiker talade polisen - och Robinsonvinnaren - Martin Melin om reaktionerna han och hans kollegor möts av när de kliver ur sina polisbilar: Människor kommer oroliga fram och undrar om det hänt något allvarligt.

De ser inte polisens närvaro som något självklart och trygghetsskapande.

FÖR MÅNGA människor har polisen förvandlats till några som dyker upp först när ett brott begåtts.

Samtidigt har det blivit allt svårare för polisen att genom lokal närvaro arbeta brottsförebyggande.

Annons

Att det blivit så handlar både om polisbrist och organisatoriska prioriteringar. Alldeles för få poliser arbetar i dag yttre tjänst, det vill säga, på gator och torg.

Att staten på så sätt trätt tillbaka från en av sina kärnuppgifter tvingar kommuner att själva försöka lösa trygghetsproblemen, genom att exempelvis anlita ordningsvakter som i polisens frånvaro patrullerar på gator och torg.

Utvecklingen har också fått kommunpolitiker, från både Centerpartiet, Liberalerna och Moderaterna, att överväga behovet av en kommunal ordningspolis, med inriktning på att förebygga och bekämpa vardagsbrott, som komplement till den statliga polisen.

LIBERALERNAS förslag om att fler poliser ska arbeta i yttre tjänst i kombination med att öka antalet poliser från dagens 20 000 till 25 000 är rätt tänkt om man ser värdet av lokal polisnärvaro.

Men det är också rimligt att staten, som L även föreslår, kompenserar kommunerna genom statsbidrag för att anställa ordningsvakter under den tid det tar att ändra polisens arbetssätt och utbilda fler poliser.

Staten får inte som i dag abdikera från det grundläggande ansvaret för människors trygghet.