Vi backar bandet några år - tre decennier närmare bestämt. 1986 sprang ett tjejgäng från dåvarande OK Illern 10-milakavlen för första gången tillsammans.

Bedriften upprepades sedan ett par gånger under slutet av 80–talet och början av 90–talet. Därefter har det inte blivit några fler "damkavlar" tillsammans – fram tills nu.

På lördag ger sig Annika Ivarsson, Bodil Molin, Marie Nord, Anna Adolfsson och Helena Sandberg ut i skogen för återigen bära OK Illerns färger.

– Orientering kan man ju springa även när man har blivit lite äldre, så det tyckte jag att vi kunde göra, säger Annika Ivarsson, som har varit den drivande personen i återföreningen.

Andra klubbar

Några av tjejerna har flyttat, bytt klubb och bildat familj på sitt håll. Men de är fortfarande goda vänner vid sidan av orienteringen.

Därför krävdes det ingen större övertalning från Ivarsson för att få gänget samlat.

– Nej, jag upplevde det inte som att jag behövde tjata på någon. De nappade ganska snabbt allihop, säger hon.

– Ja, det här ska bli kul. Det blir ju lite nostalgi, inflikar de andra tjejerna.

Samma sträckor

De nostalgiska vingslagen stannar inte där. Eftersom gänget numera tävlar för fyra olika klubbar har de bestämt sig för att damma av OK Illern i startlistorna.

– Vi hörde av oss och frågade om vi kunde heta OK Illern–86 och det gick bra, säger Ivarsson.

– Sen kommer vi även att springa samma sträckor som vi gjorde då, fortsätter Marie Nord.

– Ja kanske. Vi har väl inte riktigt kommit överens om det än, men det kan bli så, fyller resterande tjejer i.

Damkavlen avgörs över fem sträckor. Den första är sex kilometer lång, den andra sju kilometer och den tredje och tuffaste är över elva. Sedan väntar den kortaste sträckan på fem kilometer innan det hela avslutas med en sträcka på närmare nio kilometer.

Annons

– Annika är ju stjärnan i laget så hon får ta den längsta, säger Bodil Molin med ett skratt.

– Ja, det är ju jag som har dragit igång det här så det blir väl så, fortsätter Ivarsson.

10-mila jubilerar

Samtidigt som gänget från Tranås firar sitt eget lilla jubileum så blir det även en historisk tävling för 10–milan i sig.

Det är nämligen 40–år sedan damkavlen infördes i den klassiska tävlingen.

Vad har ni för målsättning med årets stafett då, är det mest komma ihop och ha kul igen?

Gud ja, Vi ska ta oss i mål har vi sagt. Vi är väl lite för gamla för det här i egentligen. Vi är ju inte riktigt så snabba som vi var för 30 år sedan, säger Bodil Molin.

Då sprang OK Illern in som 212:a. Några år senare klättrade de rejält i resultatlistan och var bland de 100 främsta lagen.

– Ja, jag kollade upp det där innan. 1986 blev vi 212:a, men då var det nog snäppet fler lag som är med än vad det är nu. Sen 1990 kom vi 84:a. Det blir nog svårt nu, skrattar Ivarsson.

25–års frånvaro

Tränings–tillfällena som lag har varit få. Men när Swedish League avgjordes utanför Huskvarna förra helgen körde gänget ett litet genrep ihop för att peppa igång varandra inför det stora äventyret.

Det blev också ett kärt återbesök för Anna Adolfsson i tävlingsdressen.

När de andra tjejerna har tävlat var för sig genom åren har hon hållit uppe helt.

– Det här var första gången jag sprang en tävling på säkert 20-25 år, säger hon.

Hur var det då?

– Det var jättekul. Det var som att man aldrig hade varit ifrån det. Det kändes väldigt bekant.

Årets 10–mila avgörs i Partille utanför Göteborg. Eftersom målgången sker sent på kvällen ingår även en övernattning på schemat.

– Men vi ska bo på hotell i år. Vi tältar inte längre som vi gjorde då. Vi är 30 år äldre och klokare nu, skrattar tjejerna.

Vad blir roligast med den här sammankomsten då?

Det här med att vi gör det tillsammans. Att få göra det ihop och umgås så som vi gjorde förr. Sen får vi räkna med att vi är en bit efter. Det vet vi ju om. Det blir mer än upplevelse än tävling.