HÄR REDOGÖR Vita huset för sin syn på världen, med en skarp varning till fienden - i nationernas krets Kina, Ryssland, Nordkorea, Iran och, bland frilansarna, islamistiska extremister och andra globala kriminella.

I Peking och Moskva och överallt torde noteras att USA ser sig som och tänker förbli nummer ett.

Trump var betydligt snabbare än företrädarna Obama och Bush med att presentera sin version av NSS. Han höll även ett längre tal om den, vilket förstärkte nyheten.

Den försvann visserligen i uppståndelsen kring Trumps skattereform, och i helgpausen. Men den ger stoff för tankeverksamhet jorden runt.

Framför allt i Peking och Moskva, för det är många år sedan Vita huset till den grad dömer ut dessa medaktörer på den globala scenen. De förtrycker sina egna medborgare och undergräver det ledarskap för en bättre värld som USA anser sig kallat att utöva.

DET PÅPEKAS att presidenten faktiskt läst det mastiga aktstycket, och påverkat utformningen.

Trump själv skapar dock problem med hur NSS ska tolkas. Vid presentationen (18 december) nämnde han att president Putin ringt honom dagen innan för att tacka för USA:s hjälp med att förebygga ett terrorattentat som skulle ha drabbat S:t Petersburg.

Trump - ”Det är så det ska fungera”.

Annons

Trump har ju också flera gånger träffat Kinas högsta ledare, i en angenäm atmosfär, samtidigt som Kina enligt NSS hotar sina grannar och utnyttjar sin ekonomiska styrka för att skapa en världsordning på tvärs mot amerikanska intressen.

Även om NSS inte är ett handlingsprogram är det konkret nog för att man framöver ska kunna använda det för att följa hur USA:s höga företrädare agerar, i samklang med ordalydelsen, eller ej.

För Sverige och andra länder i Europa är det intressant hur negativt NSS ser på Ryssland. Det är en aktör i en annan viktklass än USA, men kallas ändå ett hot genom regimens uthålliga strävan att försvaga det västliga samarbetet.

DET HÄR KAN tyckas långt från Trumps böjelse att söka samförstånd utifrån respekt för den intressesfär Moskva anser sig ha. Det är även långt ifrån den ”reset” av relationen med Kreml som Obamas Vita huset inledningsvis inbillade sig skulle fungera.

Borta ur NSS, jämfört med Obamas version, är klimatförändring som ett hot mot USA:s säkerhet. Men borta är framför allt de senaste årtiondenas optimistiska antagande att om alla bara umgås med varandra ordnar det sig. Det vill säga, de onda och vilseförda blir som vi.

Det gör de inte.

Trump dömer därför ut företrädarnas uppträdande. Men han anser att han redan hunnit ställa mycket till rätta, exempelvis genom att stärka försvaret och slopa ”jobbdödande” handels- och klimatavtal.

USA är starkare och säkrare än någonsin. Men hoten är många och stora. Trumps budskap kan kännas motsägelsefullt.

Men bortom anhängarnas och motståndarnas hejaklackar finns experter som kallar strategin en framgång för moderata och sakliga rådgivare. Vita huset skulle nu se realistiskt på världen. De objektivt riskabla världsförbättrarna till höger och vänster är bortkopplade.

Summering: Donald Trump är en annorlunda president. Men USA:s utrikespolitik är i huvudsak sig lik.