Det har nu gått 44 år sedan den stora händelsen i lilla Malmbäck.

Fortfarande lever historien om när försvarets helikoptrar hovrade över Malmbäck-Ödestugu-Hok, om skallgångskedjor som sökte av stora delar av skogarna runtikring i den småländska idyllen.

Den enda ledtråden militär och polis hade att gå på var en dov knall i skogen, i samband med en kaffepaus.

Det var på sökandets andra dag som en värnpliktig hittade nedslagsplatsen, mitt ute på en mosse utanför Malmbäck.

Fragment av en mänsklig hand, och delar av en fallskärm till J 35 Draken hittades, därmed uteslöts att Löjtnant Norström hade skjutits ut i katapultstolen.

Lokaljournalisten Hasse Edberg har genom åren pusslat med haverikommissionens rapport, tidningsartiklar, lokalbefolkningens upplevelser och de historier som uppstår efter en stor händelse som den här.

Annons

Enligt rapporten kan man läsa: att genom den trycktub som upphittats, kan man fastställa att hastigheten vid nedslaget var 1 096 km/h +- 30 km/h.

Pilot Norström som beskrivs i rapporten vara av det ”rätta virket”, var vid god fysik och vaccinerade sig tre timmar före den ödesdigra övningen mot svinkoppor och paratyfus.

Det som troligtvis var orsaken till olyckan beskrivs som fenomenet ”vestibulära villor”.

Enkelt förklarat: Man tappar för ett ögonblick uppfattningen om vad som är upp eller ner, något som kan inträffa då man instrumentflyger i moln.

Och det var precis det Norström gjorde, när han i ett försök att skaka av sig sina förföljare girade kraftigt höger i skydd av molnen.

Från mossen utanför Malmbäck bärgades tio procent av stridsflygplanet.

På nedslagsplatsen växer inget, lukten av flygfotogen i vattenpölarna kan fortfarande kännas.

Och kvar mellan fem och tio meter ner i mossen finns drakenpilot Peter Norström kvar än i dag.