Med kameran i högsta hugg och arbetshandskar på undersöker Britt-Marie Börjesgård, som är byggnadsantikvarie på Jönköpings läns museum, materialet som finns kvar av byggnaden.

— Jag försöker fårstå så mycket som möjligt av resterna. Det blir framförallt timmerstommen som jag får koncentrera mig på. När jag tittar på ytterfasaden handlar det om att försöka se förändringarna som är gjorda och vad som har hänt under tiden, berättar Britt-Marie Börjesgård.

Hjälper varandra

Till sin hjälp har hon timmermannen Pierre Bosson. Han tar bort den yttre panelen och tillsammans med Britt-Marie så kompletterar deras kunskaper varandra.

— Han är van att arbeta med traditionella metoder och ser saker utifrån sitt hantverkskunnande som inte jag ser. Tillsammans ser vi mer än om jag själv skulle ha tittat med mina antikvarieögon. Vi har hjälp av varandra, säger hon.

"Ligga steget före"

Annons

Att arbeta med den här typen av dokumentation samtidigt som det sker rivning runt omkring gäller det att ta till vara på tiden.

— Jag måste hela tiden ligga steget före för att kunna titta på de delarna som de inte rör. Vi måste alla kunna arbeta säkert. Nu är vi ganska långt ifrån varandra, säger Britt-Marie.

Har ni gjort några överraskande upptäcker om byggnaden?

— Man har ju inte vetat så mycket om byggnaden. Det man vet är lite övergripande information som till exempel vilka som har bott här.

— Det vi har kunnat konstatera är att delen mot Norra Storgatan är den äldsta. Man har nog inte riktigt haft koll på hur mycket material som ändå är kvar från den äldsta fastigheten in den nya, berättar Britt-Marie Börjesgård.

Fastigheten byggdes om 1918 och gjordes flera förändringar som till exempel att den höjdes. Utvändigt har det varit svårt att se hur gammal den är.

Vissa saker kommer att sparas från rivningen, till exempel dörrar och annat material som ska användas för att förstå tekniken man använde sig av då. Var det kommer att visas upp är inte bestämt.