Det är tisdagskväll. Publiken är klädd i linne, shorts och sandaler. Några sitter i gräset eller på medhavda stolar, men de flesta har parkerat sina bakdelar på träbänkarna som museipersonalen har ställt ut på gården. Allas blickar är vända mot solen. Mot solen som står på scenen och sprider värme med sina ord.

— Det är hans underfundiga texter som lockade hit mig, säger Suzanne Schöblom från Tranås.

Emil Jensen glider upp på scenen och inleder med en sång om saknad. Han har hunnit med mycket i sitt drygt 40-åriga liv: vunnit EM i Poetry slam, skrivit pjäser, medverkat på vita duken och framför allt har han spelat musik. Men orden står alltid i centrum.

Annons

— Eksjö har varit en vit fläck på min världskarta, säger han. Det känns bra att äntligen vara här.

Känd för mellansnack

Låtarna Emil Jensen spelar inbjuder inte direkt till allsång och dans även om det vickas på en del tår. Det är mellan låtarna det händer.

Då han läser dikter om att vara en medelmåtta och hyllar den enligt honom bästa väderleken: växlande molnighet. Den som lyssnade på hans sommarprat från förra veckan känner igen sig i snacket om medmänsklighet.

— Jag bor i en värld där det finns en Gud och inte finns en Gud, upprepar Emil Jensen från scenen.

Lite längre bak sitter den finlandssvenska vissångaren Sonja Skibdahl. Det var hon som inledde kvällen med sina visor på tre olika språk. Emil Jensen håller sig till skånska.