Det är 20-25 vuxna kaniner och ett gäng kaninungar som bor i Johannas garage. Vita hemsnickrade burar från golv till tak. Hö, spån och små vattenautomater i mängd.

Jag har aldrig sett så många kaniner på samma gång.

Profilen: Johanna Henttu

Född: 1980.

Bor: I Taberg, uppvuxen i Barnarp.

Familj: Sambon Mikael, barnen Isabelle, ..

Profilen: Johanna Henttu

Född: 1980.

Bor: I Taberg, uppvuxen i Barnarp.

Familj: Sambon Mikael, barnen Isabelle, 9 år, och Robin, 5 år.

Jobbar som: Undersköterska på Smedjegårdens rehabavdelning i Norrahammar. Utbildad specialist inom palliativ vård.

Intressen: Kaniner och huset.

Reser helst till: Gran Canaria och fjällen.

Tittar helst på: Blandat. ”Syrror” är en favorit.

Läser helst: Kaninböcker.

Äter helst: ”Jag äter nog allt. Jag tycker om det mesta.”

— Det är härliga djur att vara med. Ibland när jag går ner och matar så blir det att jag stannar i flera timmar, säger Johanna Henttu.

Schackrutigt

Johanna fick sin första kanin när hon var sju år. Föräldrarna trodde väl att intresset skulle gå över med tiden, men det har bara fortsatt. Nu har Johanna målmedvetet fött upp kaniner i tjugo år.

— Jag fastnade för japanteckningen.

En japantecknad kanin är i princip schackrutig. Det är en riktigt svår färgvariant att få fram och Johanna har kämpat i många kaningenerationer med sina dvärgvädurar.

— Det är lite arbete att få friska bra djur, som är bra både temperamentsmässigt och utställningsmässigt.

Ljusare vardag

Johanna jobbar som undersköterska på rehabavdelningen på Smedjegården i Norrahammar. Där bor äldre personer som till exempel har haft en stroke eller ska träna upp sig efter ett benbrott, innan de flyttar hem igen.

När tiden tillåter tar hon med någon kanin till jobbet, för att förgylla vardagen för dem hon tar hand om. Att få klappa, eller bara titta på när en liten kanin skuttar runt och undersöker omgivningen, kan göra vardagen lite ljusare en stund för den som har det jobbigt.

— Det är många som frågar hur man orkar med så många kaniner men jag känner att det är det som gör att jag orkar med.

Egna personligheter

Annons

Alla kaniner har sin egen personlighet, berättar hon. På sommaren är de med ute i trädgården. En del kan hoppa omkring lösa utan att rymma allt för mycket. Grannarna vet att de ska hojta om Fnatte eller någon av hans kompisar dyker upp i morotslandet.

De kaniner som hon inte behåller själv säljs, oftast till barnfamiljer. En del av dem som köpt kanin av Johanna har hon fortfarande mycket kontakt med. Hon får julhälsningar och Facebookmeddelanden med bilder på sina uppfödningar.

Hennes bästa tips för den som vill skaffa kanin är att ta kontakt med en seriös uppfödare. Där finns det möjlighet att titta på kaninens föräldrar, så att man kan se ungefär hur den kommer att se ut som vuxen. Då slipper man överraskningar när den gulliga lilla pälsbollen blir en femkilosgigant.

Lagom är bäst

Uppfödarna ställer ofta upp med råd och stöd även efter köpet. Johanna har tagit fram en informationsbroschyr som hon ger dem som köper kanin av henne. Där står det om vilket foder kaninen ska ha till exempel.

— Jag brukar tjata på alla som kommer: hö, hö, hö, hö.

Kaniner ska ha hö. Johanna hämtar åtta balar åt gången hos en bonde och de går åt på några veckor. Höet behövs bland annat för att slita ner kaninens tänder, som växer ungefär en centimeter i månaden.

Det vanligaste felet kaninägare gör är att mata för mycket. Det gäller att ge godsaker som morot och äpple med måtta.

— Det är ju nyttigt för barn att växa upp med djur. Men vill man lägga mer ansvar på barnen, då behöver de vara lite äldre, säger hon.

Ger sinnesro

Johannas barn är ofta med nere hos kaninerna. Isabelle, nio år, har några egna och Robin, fem år, har ett par marsvin. Sambon Mikael har "fått gilla läget" berättar Johanna. Kaninerna ingick i konceptet när de träffades.

— Det är så mysigt. Det ger mig sinnesro. Här får jag energi, säger hon.

— När barnen är busiga och mannen är bråkig, då går jag ner hit.

På julaftons kväll blev hon kvar en bra stund nere hos kaninerna. För att tanka energi och bara njuta av mumsandet och prasslandet.

— Jag brukar kallas för Kanin-Johanna av någon konstig anledning, säger hon.