Charmig som få dessutom med bus i ögon, trots att han är lite hängig efter att haft feber och till och med fått ligga över en natt på Ryhov.

Fakta: Wille Blaze Svärd

Firar: Fyllde ett år 20 januari.

Bor: Torpa.

Familj: Mamma Liza, pappa Jimmy, storasyst..

Fakta: Wille Blaze Svärd

Firar: Fyllde ett år 20 januari.

Bor: Torpa.

Familj: Mamma Liza, pappa Jimmy, storasyster Emilia, 13 år och Loui, 3 år.

Intressen: Leka tittut och äta.

Lyssnar på: Babblarna.

Tittar på: Babblarna.

Favoritmat: Kvarg och äppeljuice.

— Han är en riktig kämpe och alltid glad. Jag tror det kan bero på att han vet hur det har varit, säger Liza och tittar på sonen som försöker krypa i väg på jakt efter sina syskon.

Wille är Lizas tredje barn och redan ganska tidigt under graviditeten drabbades hon av immunisering. Barnet i magen hade en annan blodgrupp än Liza, hon utvecklade antikroppar mot fostrets blod och Wille drabbades av blodbrist.

— Enkelt förklarat går det beskriva det som att Lizas blod käkade upp Willes, säger pappa Jimmy.

Nål genom magen

När det stod klart att situationen var som den var blev det ett antal besök på Ryhov. Liza fick lämna blodprov en gång i veckan, det gjordes extra ultraljud och man höll koll på Wille med hjälp av CTG.

1 september, med nästan halva graviditeten kvar, fick Liza och Jimmy för första gången åka till Huddinge. Själv mådde Liza ganska bra, med Wille inne i magen var det värre och han fick sin första blodtransfusion.

— Han låg bra och med hjälp av en lång nål kunde de gå genom min mage och in i moderkakan. Wille fick, genom samma nål, lugnande först så att han inte skulle sparka och så, berättar Liza som ganska snabbt kände att bebisen där inne fick mer energi och blev piggare.

Planerat snitt

Efter att ha fått nytt blod första gången blev det ytterligare sex resor till Huddinge för att Wille skulle må bättre inne i magen. Själv mådde Liza fortfarande bra rent fysiskt men psykiskt tog det, både på henne och resten av familjen.

— Att Wille låg där inne och mådde dåligt var jobbigt. Jag ville ta ut honom och krama honom.

När Liza var i vecka 34 vågade läkarna inte chansa mer. 19 januari gjordes ett ultraljud på Ryhov och dagen därpå fick Liza och Jimmy tid för planerat kejsarsnitt. Men inte på Ryhov utan i Linköping.

Kritiskt läge

— När vi kom in i operationssalen stod åtta barnläkare och väntade. De visste ju inte standarden på honom, säger Jimmy.

Annons

Han hann klippa navelsträngen på den nyfödde sonen, samtidigt som Liza fick en snabb titt på hur han såg ut, innan personalen tillsammans med Jimmy försvann mot vårdavdelningen.

— Mitt blod var fortfarande kvar inne i honom. Dessutom hade kroppen fått jobba så hårt. Hjärtat hade fått gå på högvarv och levern var förstorad. Läget var kritiskt, säger Liza.

Lång väntan

Också efter att Wille kommit ut blev det flera blodtransfusioner. I vanliga fall brukar det bli en eller kanske två, Wille var så hårt ansatt att det krävdes fyra de två första dygnen.

— Han låg på neo i en slags foliebädd med solarium. Huden var alldeles mörk och han hade solglasögon som skulle skydda mot ljuset. Det var slangar och sladdar. Väldigt kliniskt. Först fjärde dagen fick vi hålla i honom, säger Jimmy.

— Syskonen var kvar hemma för att få så mycket vardag som möjligt och i Linköping var allt osäkert. Det var skitjobbigt på många sätt även om personalen var fantastisk och duktig, säger Liza.

Ambulans till Ryhov

Ganska snart vände det. Wille slutade sola, blev ljusare och bättre. Han fick åka ambulans till Jönköping och Ryhov medan Liza och Jimmy åkte egen bil. När de kom fram låg sonen lugnt och susade.

Där fick han, född sex veckor för tidigt, stanna i över en månad. Han fick blod ytterligare två gånger och sondmatades. Det eftersom all kraft behövdes för att bli frisk och det gjorde det enklare att få i honom sina mediciner.

— Då, när Wille var riktigt liten, syntes det tydligt att organen var förstorade. Han såg nästan ut som en liten padda. Men det har ändrats, säger Jimmy.

Inga mediciner

I dag behöver Wille inte längre några mediciner. Han älskar mat, är världens gladaste unge och just den här dagen en riktig pappagris. För familjen har det börjat bli vardag igen. Liza kombinerar mammaledighet med studier, Jimmy pappaledighet och jobb och för syskonen är det skola och förskola.

— Vi försöker landa i det som hänt. I början, mitt i allt, fick vi väldigt mycket stöd. Nu tror alla att det är bra, och det är det, men det känns att det har varit mycket.

Både Jimmy och Liza är observanta på att blodvärdena inte går ner igen men hittills har Wille klarat tre infektioner på kort tid.

Lämnar blod

Klart är dock att han inte hade klarat sig utan alla blodgivare runt om i landet och både Liza och Jimmy är tacksamma över att de finns. Men också att forskningen kommit så långt att man i dag har kunskapen om hur man ger blod till ett foster inuti mammans mage.

— Första tiden trodde vi inte att vi skulle få fira hans ettårsdag. Det Wille drabbades av var så ovanligt att det inte ens gick att googla, säger Jimmy.

— Mitt nyårslöfte var att själv bli blodgivare. Jag har anmält mig och hoppas att fler vill göra samma sak, säger Liza som vill ge tillbaka det hon, Wille och familjen har fått av andra.