Aftonbladet eller Expressen? Frågan ställs i en klassisk sketch med Tage Danielsson och Gösta Ekman i rollerna. Men frågan är inte bara ett dilemma för den av beslutsångest ansatta mannen i den numera ganska urgamla men ständigt aktuella scenen, det är också en större fråga som leder tankarna ännu längre tillbaka i historien, till andra världskriget. Frågan är: Vem vill jag vara?

Aftonbladet bedrev under 40-talet en publicistik som i bästa fall kan betecknas som tyskvänlig, men som med en ärligare vokabulär bör beskrivas som att de gick rasisternas ärenden. Expressen startades 1944 som en motvikt till de nazistiska strömningarna i samhället.

Samma historiska sammanhang – två vägval. Vem vill jag vara? Den som håller med eller den som står emot?

I dag skulle sannolikt båda tidningarna svara det sistnämnda och Aftonbladets tidigare chefredaktör Jan Helin sade vid ett tillfälle, apropå Aftonbladets brunfläckiga förflutna, att tidningen i dag är ”en tidning som tar ställning för mångfald, antirasism och alla människors lika värde”.

Det är aldrig för sent att göra kloka val, men det kan vara hög tid. Och det är det nu.

Strömningarna i världen och Sverige och kanske din stadsdel är oroliga i dag, högerextrema krafter piskar upp hatstämningar och använder skrämseltaktik för att få oss att isolera oss. De målar upp en världsbild där det i Sverige närmast råder inbördeskrig och som inger känslan av att det bästa vi kan göra är att bygga oss en enda stor bunker och stänga ute hela omvärlden.

Annons

Men det är inte bara nazistiska ideologer som jobbar med skrämselpropaganda, det gör även, framför allt, ett av våra riksdagspartier. Sverigedemokraterna lanserade i höstas en över tre minuter lång reklamfilm inför valrörelsen 2018 där ett Sverige i fullständigt kaos - dystert, mörkt, brutalt och utan hopp - målas upp. Onyanserat plockas vårt lands misär fram och blir normaltillstånd.

Marie Johansson Flyckt, ansvarig utgivare för Hall Medias tidningar.
Foto: Elin Elderud

Tittar man på statistik från Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) ser man att antalet våldsbrott ligger tämligen konstant de senaste 20 åren, med vissa toppar och dalar. Det som, enligt BRÅ, däremot har ökat är anmälningsbenägenheten, men det säger inte så mycket om det faktiska antalet brott som alltså är stabilt. Hårdare lagstiftning har också gjort att händelser som tidigare inte klassades som brott, numera kan lagföras. Det betyder att vi har mindre tolerans mot brott, vilket är bra.

Det som däremot ökar är vår oro och känsla av otrygghet, något som BRÅ också undersöker, och det kan bland annat förklaras av att vi befinner oss i en stormflod av information där vi via pushnotiser från oss massmedier och via sociala medier får reda på näst intill varenda grov misshandel eller bilbrand från landets alla delar. I realtid. Vi vet mycket mer, men det betyder inte att det händer så mycket mer.

Där måste vi inom media erkänna vårt ansvar, men varje läsare, du själv, har ett personligt ansvar för vad du gör av informationen. För det saknas inte information om hur helheten ser ut. Det saknas inte analyser, fördjupningar eller sammanhang. Men det är varje enskilds ansvar att inte bara sluka det mest lättillgängliga, utan också tugga i sig både det mer krävande och det som inte bara bekräftar det man först tror och känner.

Självklart kan man lika lite bara använda ljusa färger när bilden av Sverige ska målas, men det kräver nyanser, och det kräver insikt och utblick. Först då vi ser hela bilden kan vi börja jobba på allvar med de mörka partierna i tavlan. Förblindande skräck, isolering, hot och hat har aldrig genom historien lett något land och dess medborgare framåt, mer än möjligen tillfälligt – och det kommer det inte att göra med vårt land heller.

Sverigedemokraterna hävdar själva att de jobbar för jämställdhet och antirasism, men samtidigt framhäver de att det finns en nedärvd ”essens” i alla människor som skiljer oss åt. Listan på alla de partimedlemmar som gjort bort sig i olika sammanhang genom att uttala sig på sätt som inte passar partiets knappt torkade fernissa kan göras lång och de är det parti med överlägset flest vildar i våra demokratiska församlingar, det vill säga politiker som uteslutits ur sina partier och nu jobbar partilösa i beslutsfattande sammanhang runt om i landet.

Det är svårt att ta SD:s nolltolerans på allvar eftersom så mycket skräp flyter upp till ytan, och det faktum att ytan krackelerar först när det blir debatt gör det hela till ett gravt trovärdighetsproblem för Sverigedemokraterna. Har det här snacket inte förekommit bakom stängda dörrar tidigare, och nu, när det blir offentligt, men först då, blir det oacceptabelt? Jag köper inte det, lika lite som jag köper den grovt förenklade världsbild vars primära syfte tycks vara, inte att göra det bättre för det stora flertalet, utan sämre för väldigt många.

Därför väljer Hall Media att använda pengar vi får in från Sverigedemokraternas annonser under valrörelsen 2018 till en fond för att inrätta ett stipendium som varje år under den kommande mandatperioden ska dela ut pengar till någon som jobbar med integration och mångfald i våra spridningsområden. Annonspengar som kommer från våra titlar Smålands-Tidningen, Smålands Dagblad, Tranås Tidning, Vetlanda-Posten, Värnamo Nyheter, Jönköpings-Posten, Jnytt, Smålänningen, Skövde Nyheter, Västgöta-Bladet, Falköpings Tidning och Skaraborgs Läns Tidning.

Vi vill inte tysta någon, men vi vill visa var vi står. Så länge som en annons inte går emot våra pressetiska regler ska den publiceras – så att du själv, läsare och väljare, kan göra ditt val. Vi säger inte nej till annonser som driver opinion i valrörelsen, men vi bestämmer själva vad vi gör med intäkterna. Marknaden och debatten är fri. Vi har yttrandefrihet under ansvar, och vi har valfrihet. Och vi har gjort vårt vägval.

Fotnot:

Vilken tidning Gösta Ekmans figur köper? Jag rekommenderar en sökning på Youtube. Lysande och ständigt aktuell komik, från en tid då en kvällstidning kostade 50 öre, om hur svårt det kan vara att välja – men också om att man till slut ändå måste göra det.

Relaterat: SD-toppens reaktion på annonsbeslutet: ”För jävligt”