TIDNINGEN Skolvärlden skrev förra året (14/12 2016) en artikel om en enkätundersökning genomförd av Lärarnas Riksförbund, i vilken det framkom att en majoritet av lärarna i grund- och gymnasieskolan har utsatts för påtryckningar från elevernas föräldrar.

Det handlar alltså inte om ett trevligt engagemang från föräldrarna sida, utan från rena påtryckningar som försämrar lärarnas arbetsmiljö.

Det kan handla om föräldrar som vill ändra innehållet i lektionerna eller att läraren ska höja barnets betyg.

VISST HAR vi alla hört talas om dem, dessa påträngande föräldrar? En del, som skolpersonal, har till och med sett dem.

Problemet är att det här är ännu ett exempel på den "osynliga samhällshaveristen". Alla vet att dessa personer finns, men de flesta tror att det gäller "någon annan". Ingen ser sig själv som den dryga föräldern, trots att potentialen finns hos de flesta.

Det kan ju såklart bero på att de flesta av oss ser våra barn som exemplariska elever och om de inte lär sig något beror det på att antingen lärarna eller skolan är dålig, vilket i så fall är något som måste rättas till så fort som möjligt - av oss.

Att ha invändningar på barnens utbildning är dock inte fel i sig. Ibland kan föräldrarna faktiskt ha rätt.

Ibland sätts orättvisa betyg. Ibland får inte ett barn den hjälp det behöver, särskilt inte barn med speciella behov eller högbegåvade barn som intellektuellt sett ligger flera årskurser före.

Men ibland ställer föräldrarna orimliga krav på lärarna.

SÅ, DEN där föräldern som ställer krav och "lägger sig i för mycket" kan vara du, utan att veta om det. I framtiden kan det också vara jag.

Annons

Och på tal om framtiden: det kommer tuffa tider framöver för lärare om de inte återfår sin givna plats som klassrummets överhuvud. För snart kommer de så kallade curlingbarnen att skaffa egna barn.

En del skulle säga att vi till och med redan är där.

Nej, jag är inte den som tror att yngre generationer är sämre än de äldre. Jag tror inte att min generation eller de som föddes efter mig är "förlorade". Tvärtom tror jag att människan blir bättre över tid.

Däremot har de flesta av oss unga växt upp med förhållandevis få problem. I grunden är det något bra, men nackdelen är att vi inte riktigt har fått lära oss hur det är att kämpa hårt.

Våra föräldrar gjorde klassresan åt oss och varje föräldrageneration vill av uppenbara skäl att deras barn inte ska behöva gå igenom samma svårigheter som de själva.

Flera generationer har på så sätt redan hunnit sopa bort hinder för de barn som föds i dag. Risken blir att de nya barnen tar viktiga saker för givet.

MÅNGA LÄRARE säger att det främst är föräldrar med medelklassbakgrund som lägger sig i barnens undervisning. Det är de välutbildade, som gick i grundskolan, gymnasieskolan och högskolan.

I skolor där många av eleverna har utländsk bakgrund sker ofta det motsatta problemet med frånvarande föräldrar, vilket inte heller är bra.

Dagens växande skara av medelklassföräldrar är mycket mer påläst om sina egna och sina barns rättigheter. De är inkluderande, låter barnen vara delaktiga i den demokratiskt styrda familjen, på både gott och ont.

I slutändan ligger ansvaret för de multicurlade barnen och deras föräldrar varken hos dem själva eller hos lärarna. Det ligger hos skolledningen.

Det är bara skolledningen som kan sätta stopp för påträngande föräldrar genom att sätta tydliga regler och ställa sig på lärarnas sida (om läraren har rätt) när det uppstår konflikter.

Och det är dags att bli bestämd på den punkten redan nu, innan barnen som alltid fick som de ville blir föräldrar.