REGERINGEN måste dra tillbaka sina tre mest skadliga skattehöjningar från höstens budget eller riskera en misstroendeomröstning i riksdagen.

Det meddelade Alliansen under torsdagen genom ett särskilt yttrande i finansutskottet som fick stöd av Sverigedemokraterna.

Mer precist åsyftas brytpunkten för statlig inkomstskatt inte justeras som tidigare, flygskatten samt de ändrade reglerna för fåmansbolag, de så kallade 3:12-reglerna.

HOTET om en misstroendeförklaring fick genast regeringen på fötter. Det är sällsynt att en minoritetsregering har kunnat föra sin politik så ohämmat som den nuvarande rödgröna regeringen.

Också oppositionspartierna har ett ansvar inför sina väljare att aktivt företräda den politik de har röstat för.

Det vore tveklöst mycket bättre att lägga fram en Alliansgemensam budget och försöka rösta fram den i riksdagen. Men det verkar fortfarande främst Centerpartiet och Liberalerna inte vara beredda att göra.

Det nu överenskomna agerandet är åtminstone mer än ingenting.

Moderaternas ekonomiskpolitiske talesperson Ulf Kristersson sade till SvD att han tror att regeringen nu kommer att förstå att oppositionen menar allvar.

Det kan förstås bli följden och det vore väl bra, men många frågor återstår att besvara innan det lär bli aktuellt.

Annons

Hur allvarligt menat det är blir naturligtvis en viktig sådan. Men innan dess är det bra om det kan redas ut vad hotet egentligen består av.

ENIGHETEN som påstods finnas inom Alliansen verkade spricka omedelbart efter tillkännagivandet.

Annie Lööf gjorde snabbt klart att Centerpartiet inte kommer att stödja en misstroendeomröstning mot finansminister Magdalena Andersson (S).

Bortsett från möjligheten att rikta misstroendet mot statsminister Stefan Löfven och därigenom fälla hela regeringen är Andersson den som bör stå på tur för misstroende gällande skattefrågor.

Är syftet med hotet att regeringens politik är skadlig för Sverige och behöver stoppas är det enda ärliga att rikta misstroendet mot i första hand statsministern och i andra hand finansministern.

Det går tekniskt sett att hänföra vissa frågor till andra statsråd som exempelvis näringsminister Mikael Damberg (S), men det vore mest en skenmanöver. Det är Andersson som är ansvarig för regeringens ekonomiska politik och Löfven som är ansvarig för regeringen i stort.

ATT GE SIG på andra statsråd ger onekligen sken av att de borgerliga partierna återigen är rädda för att på allvar bedriva opposition mot Löfvens regering.

Många väljare lär drabbas av återblickar till decemberöverenskommelsen. Detta vore helt onödigt.

Regeringen ansvarar för att föra en politik som om inte stöds åtminstone tolereras av riksdagsmajoriteten. Underlåter den att göra detta är det där ansvaret ligger, inte bland riksdagsledamöterna.

Allianspartierna bör snarast förklara för väljarna vad de faktiskt avser att göra.

Visar det sig, vilket Lööf antyder, att hotet blott är ytterligare en halvmesyr kan de nog rikta in sig på valet 2022 istället.