EN GOOGLING tar bara några sekunder och att söka offentlig information om en person på internet tar högst en halvtimme.

Nuförtiden är det vanligt att arbetsgivare googlar blivande anställda, och även anställda blivande arbetsgivare. Faktum är, det är vanligt att alla googlar alla.

Men i Vetlanda kommun är det tydligen inte så vanligt.

Nyligen skrev tidningen om att kommunen har rekryterat en kvinna som ska arbeta med att matcha nyanlända med rätt arbete.

Samma kvinna har för flera år sedan sagt i en intervju i tv-programmet Uppdrag granskning att hon var orolig för att ett nytt asylboende skulle öppnas i Landsbro.

Strax därefter, år 2013, intervjuades hon av Nordfront, som drivs av nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, angående samma ämne.

Vetlanda kommun har dock inte haft någon aning om något av detta.

DET ÄR I SIG inte kvinnans åsikter eller hennes medverkan i Nordfront som är problemet.

Som privatperson får hon tycka vad hon vill och låta sig intervjuas av vem hon vill.

Dessutom är det, otroligt nog, inte alla som har koll på vilka Nordfront är, och hon kanske inte heller hade det. (Om hon nu ska jobba med nyanlända får man dock hoppas att hon har lärt sig vid det här laget).

Problemet ligger snarare i att kommunen inte är tillräckligt bra på att göra bakgrundskontroller på sina blivande anställda.

Annons

Ett CV och en meritförteckning kan räcka i andra yrken, men när det kommer till personer som ska jobba med en specifik grupp av människor är det bra att veta hur personen kommer att handskas med målgruppen.

PIERRE THORELL, avdelningschef för Vetlanda kompetenscenter, säger att han står bakom anställningsbeslutet.

"Hon är kompetent för arbetsuppgiften och jag har fått mycket goda referenser om henne", säger han om kvinnan.

Och det kan mycket väl vara så att kvinnan, trots sina uttalanden i Nordfront, lämpar sig för jobbet. Att vara kritisk mot asylboenden behöver inte betyda att man kommer att behandla nyanlända illa.

Enligt Thorell har tidigare chefer dessutom sagt att kvinnan är bra på sitt jobb, vilket, i dagsläget, talar till hennes fördel. I alla fall med tanke på att hennes tidigare jobb har inneburit regelbunden kontakt med nyanlända.

Men kommunen måste lära sig att granska blivande anställda och inte vänta på att få reda på detaljer om dem via omvägar.

Nästa gång kanske man råkar hamna i en situation där det blir svårare att ställa sig bakom personen.

DET ÄR INTE meningen att man ska låta bli att anställa personer på grund av deras privata kommentarer på Facebook eller galna bilder på en gammal blogg.

Men det är också dumt att ignorera vilka spår en person har lämnat i cyberrymden. Och man riskerar också att missa personer med ännu bättre kvalifikationer. En snabb sökning kan ibland ge arbetsgivaren nyttig information som kan vara avgörande för en anställning.

I slutändan är det en förtroendefråga. Kommuninvånare måste veta att skattepengarna används på rätt sätt och på rätt personer.

Nästa gång kanske det är en lärare, en socialsekreterare eller en undersköterska som ska anställas.

Den kommunala sektorn har många anställda vars primära arbetsuppgifter är att jobba med andra människor, och där mottagarna av deras tjänster har rätt att behandlas lika, oavsett bakgrund, kön och ålder.