Det hörs skratt från källarlokalen i bygdegården. En kvart före utsatt tid, har pensionärerna samlats, ivriga att sätta igång med förmiddagens skytte som arrangeras av PRO.

Sedan fem år tillbaka brukar de tio daglediga samlas på torsdagar. För de flesta är det gemenskapen som lockar.

– Vi skjuter, sedan dricker vi kaffe och ljuger, säger Bruzaholmsbon Ann-Britt Ohlsson skämtsamt.

En fullträff

I källarlokalen står de tre skjutbanorna redo. Lennart Nygren tar ett hagel i handen och laddar luftgeväret. En minimal förflyttning åt höger, en klapp på axeln från bordsgrannen, siktet riktat mot måltavlan, fingret på avtryckaren. Pang.

– Titta första skottet! Roffe, första skottet var en tia! utbrister han.

– Det känns i hela kroppen. Det är en lycklighetskänsla och man svävar upp i luften, fortsätter poänggöraren när han ska beskriva träffen.

Annons

Efter några smil och gliringar från kompisarna medger skytten att tävlingen inte är så viktig.

Poäng räknas

Ann-Britt Ohlsson slänger en av sina tre måltavlor i soptunnan. Poängen på de två bästa räknas i de interna räkenskaperna.

– Om det går bra säger man ”yes”, säger hon och visar upp en segergest.

– Skjuter man dåligt så säger man inget, då är man tyst, fortsätter Ann-Britt Ohlsson.

Ulla Lundberg bor nästan granne med bygdegården och kommer hit så gott som varje torsdag. Hon har skjutit i 60 år och ser skyttet som en avkoppling.

Hon kisar med ögonen och siktar mot den lilla pricktavlan långt bort i lokalen. Trots sin långa erfarenhet av skytte har hon aldrig gillat jakt utan föredrar papptavlor.

– Jag skjuter inte djur, det går inte. Jag är för mycket djurvän för det.

Efter smällandet hälls kaffe upp i platsmuggar och pratstunden fortsätter. Lennart Nygrens dag slutar inte här.

– Nu ska vi åka till PRO-bingo i Mariannelund och sedan åker vi in till stan och spelar bridge, säger han och reser sig från stolen.

PRO
Tv