På 1950-talet, 1955 närmare bestämt, gick en tredjedel av svenskens lön till att köpa livsmedel. I den summan ingick restaurangbesök. Tio år senare hade andelen sjunkit något, för att i mitten av 1970-talet sluka en fjärdedel av innehållet i plånboken.

Under 2000-talet har nivån legat stabilt kring tolv procent av inkomsterna, enligt Statistiska centralbyrån, SCB. Att restaurangbesöken inte längre räknas med i underlaget är en förklaring. Redan 1980 fördes förtäring utanför hemmet över till kategorin restauranger och logi. Statistiken är därför inte helt jämförbar.

Räknas även restaurangbesöken till hushållens utgifter för livsmedel med, så landar kostnaden på 17 procent, enligt en sammanställning som LRF gjort. Det är en halvering sedan 1950-talet.

Var femte krona som vi handlar för i livsmedelsbutiken går till att köpa kött. En stor andel av matbudgeten spenderas samtidigt i mejeridisken när vi fyller kundvagnen med mjölk, ost och ägg. Bröd och spannmålsprodukter tar också en stor andel av matinköpen.

En köpstudie mellan fem orter visade att invånarna i de mellanstora städerna var betydligt flitigare att ta bilen till matbutiken än Stockholmarna.

Medan huvudstadsinvånarna ofta gjorde andra ärenden samtidigt som de handlade mat, hade invånarna i de mellanstora städerna ofta sin livsmedelsbutik som enda mål för resan. De var också betydligt trognare mot sin butik som låg nära hemmet.

För även om vi tar bilen för att handla så visar det sig att avståndet är viktigt. Vi är inte villiga att åka långt för att handla mat.

Källa: Svenska matvanor och matpriser, Matkronan, Lokalisering och konkurrens i dagligvaruhandeln.